I sin debut Den olycksaliga hattmakerskan, första delen i serien Miss Austen utreder släpper britten Jessica Bull lös en fiktiv version av en ung Jane Austen (1775-1817) på mördarjakt. En andra bok i romansviten är för övrigt redan i antågande. Året är 1795 och läsaren dimper ned i byn Steventon i grevskapet Hampshire. I prästgården […][...]

När jag öppnar en bok, vars titel lockat min nyfikenhet, vill jag oftast känna mig välkomnad. Textens stil eller innehåll ska ha någon sorts dragningskraft. Alternativt vill jag känna att författarrösten är angelägen om att vilja förmedla något till mig. När jag läste de första tjugo sidorna av Christa Wolfs Landet som icke är blev […][...]

Nu har mina kunskaper återigen fått påfyllning när det gäller litteratur. Orsaken är att jag läst Dolda gudar: en bok om allt som inte går förlorat i en översättning. Bakom titeln döljer sig en översikt som täcker översättningens historia i Sverige – en resa som börjar med handskrifter och landar i dagens digitaliserade värld. Författaren […][...]

Att jag fått ändan ur och läst någon av Julian Fellowes romaner har naturligtvis att göra med tv-filmatiseringen av Belgravia. Jag läser ut boken i väntan på det sjätte och sista avsnittet av serien, och det är inte svårt att föreställa sig att den skrivits just med tanken att filmatiseras. Faktiskt inser jag, när jag […][...]

När jag föddes existerade inte ordet för det jag var. De kallade mig nymf och utgick ifrån att jag skulle bli som min mor och mina mostrar och mina tusen kusiner. Visst är det en fantastisk inledning? Genast kastas vi in i en romanvärld som är allt annat än diskbänksrealistisk, en värld av nymfer och […][...]

”Ett kvinnoliv” är undertiteln på historikern Gunnar Artéus bok om Anna Maria Lenngren. Ett kvinnoliv. Man ser förstås aldrig manliga författare porträtteras under rubriken ”Ett mansliv”, men det är kanske ett så självklart faktum att vi får bortse från det. Ett kvinnoliv, jo, det går naturligtvis inte att tänka bort Lenngrens kön. Det präglade, som […][...]

Stolthet och fördom av Jane Austen gavs ut första gången 1813 och översattes till svenska 1920. År 2011 gjorde Gun-Britt Sundström en ny översättning. 2017 kom en storpocketversion med en tilltalande omslagsillustration av Lina Bodén. Elizabeth Bennet är romanens huvudprotagonist och äldst av fem systrar. Flickorna bor med sina föräldrar på en liten herrgård som […][...]

I Fint folk skildrar Julian Fellowes den brittiska överklassens stundtals underliga manér och sedvänjor med samma blandning av skarpsinnighet, humor och värme som han demonstrerade i skapandet av tv-serien Downton Abbey. Fint folk utspelar sig visserligen på 1990-talet, men väldigt lite verkar ha förändrats i salongerna på godsen sedan Downton Abbeys 1910-tal. Stämningen är på […][...]

På förlagets hemsida beskrivs Curtis Sittenfelds bok Sanning och skvaller som en modern version av Jane Austens Stolthet och fördom. Med de glasögonen börjar jag läsa boken. Till att börja med har jag en viss förväntan, huvudkaraktärernas namn är så gott som desamma, berättelsen lånar sina huvudsakliga drag från förlagan och jag bereder mig på […][...]

Northanger Abbey är Jane Austens charmerande roman om romanläsning och hur livet kanske inte alltid motsvarar de förväntningar vi skaffar oss genom sådant. Den har med andra ord en kärna som ganska lätt borde gå att överföra på nutiden, eller vilken tid som helst som på ett eller annat sätt sysslar med berättelser. Och vilken […][...]