1600-tal, hundra år före Linné. En isländsk självlärd lärd man är i Köpenhamn för att ställas inför rätta för trolldom; han har drivit ut andar, han är papist, han räknar fåglar, han vägrar vara med och slå ihjäl utlänningar. Uppenbarligen är gubbfan farlig. Danmarks främste vetenskapare (en som skapar vetande) bjuder in den fattige kusinen […][...]

För några år sedan läste jag Japans förste nobelpristagare, Yasunari Kawabata, och fann honom just sådär japansk som man föreställer sig. Det är precis samma upplevelse – fast helt annorlunda – att läsa den isländske mottagaren av samma pris, Halldór Laxness. Isländskare än så här blir det väl liksom inte? En isolerad ö, ett kargt […][...]

Island är en 103 125 kvadratkilometer stor ö mitt ute i Atlanten (Sverige är till ytan ungefär fyra gånger så stort). Landet har 320 000 invånare och närmaste grannland, som är Grönland, ligger 290 kilometer bort. Enda sättet att lämna Island är genom luften eller sjövägen. Detta är något jag hela tiden har i bakhuvudet […][...]

Med hjälp av ett resestipendium från Sveriges Författarfond åkte Kristín Bjarnadóttir till Buenos Aires, tangons födelseort och huvudstad. Resultatet av resan är diktsamlingen Jag lutar mig mot dig och flyger som består av små svartvita bilder varvat med korta stycken av prosalyrik som söker beskriva den personliga upplevelsen av dansen och staden. Dessa två, dansen […][...]

Vi har alla träffat på Böddi H. Steingrímsson. Arga internetmarodörer, rättshaveristiskt lagda män som är upprörda på så gott som allting de ser. Som tycker att de själva har rätt och alla andra fel. Böddi bor i sin mammas källare i en liten stad på norra Island och skriver arga blogginlägg om den depraverade västerländska […][...]

Folket i källaren handlar om Klara, en ung isländsk kvinna som lever ett nyidealiskt medelklassliv: hon arbetar som illustratör och bor ihop med den framgångsrika och intelligenta Svenni. Boken utspelar sig under en kväll när de har en liten fest i den luftiga, perfekt inredda lägenheten, men Klara ägnar tiden mer åt funderingar kring allt […][...]

Det är mycket med myter just nu. Var och varannan bok som ges ut, vare sig det kallas fantasy eller "riktig" litteratur, verkar på något vis knyta an till äldre myter och försöka väva in dem i det moderna. Grekiska gudar dyker upp i var och varannan dussinroman, det föreslås på fullt allvar att börja […][...]

Bland gator och hus i 60-talets Reykjavik, rör sig den något drömmande Johann Petursson vant tillsammans med kompisar av högre eller lägre rang. Rockmusiken är ständigt närvarande och blir ett soundtrack till den sena tonåren med allt vad det innebär. Denne isländske författare har tidigare belönats med Nordiska rådets litteraturpris 1995 och blivit hyllad både […][...]

När Vigdís Grímsdóttir slog igenom för ca tio år sedan var det med dunder och brak. Hon hade en udda stil som var både poetisk och konkret och som blåste liv i den isländska sagotraditionen. I böcker som Flickan i skogen, Z – en kärlekshistoria och Jag heter Isbjörg, jag är ett lejon målade hon […][...]

En änka vars man, sjömannen, uppslukades av havet, fattar ett ovanligt beslut. Hon ska lämna Västlandet tillsammans med sina sex barn för att bosätta sig där hon har möjlighet att ge alla barnen vidare utbildning, även flickorna. Hennes egen dröm om att bli barnmorska förverkligades aldrig, nu är hon beredd att satsa allt för att […][...]