När jag var barn tyckte jag att det var jätteroligt att åka till IKEA, det runda huset där det fanns hur mycket möbler som helst. När jag flyttade hemifrån var mina första inköp två Billybokhyllor från nämnda varuhus och sedan dess har besöken blivit oräkneliga. Nu är Billybokhyllorna nitton till antalet men nog återvänder jag […][...]

Jomenvisst är det en gimmick. En spökhusroman (om också mer inspirerad av filmer som Amityville Horror än, säg, Shirley Jackson) som utspelar sig i ett gigantiskt möbelvaruhus, och hela boken formgiven nästan exakt som en IKEA ORSK-katalog* med produktskisser, rabattkuponger, kartor över tag-själv-lagret, och skämt om pallen DRITTSËKK, matbordet ARSLE och hyllsystemet KJERRING. * Horrorstör […][...]

När Elisabeth Åsbrinks Och i Wienerwald står träden kvar släpptes i början av hösten tycktes varenda nyhetsreporter ha gett sig av till en Ikea-parkering i närheten. Där instämde möbelkunderna i hur förfärligt alltsammans var, och fortsatte sedan glatt att shoppa vidare. Huruvida man bör bojkotta storföretag eller inte är jag inte säker på hänger så […][...]