När jag var sådär 13 år fick jag min första litterära upplevelse sedan sagoläsningarna på biblioteket när jag var riktigt liten: på Bokmässan i Göteborg läste Inger Edelfeldt högt ur sin då nyaste bok, "Den täta elden". När jag blev äldre tacklade min skönlitterära läsning av, och inte ens Edelfeldts böcker kom jag ihåg att […][...]

Jag börjar känna mig som en surkäring. "All my heroes have turned human this year" sjöng Mia Doi Todd för några år sedan och precis så känner jag för mina idoler. Den ena efter den andra slätas ut, blir lite mer säljande, lite mindre originell. Inger Edelfeldt, Peter Høeg, Stephen King, Marie Hermanson. Titta bara […][...]

Om man vill vara elak skulle man kunna säga att Inger Edelfeldt skriver ungefär samma roman hela tiden. Är det en roman för vuxna handlar det om konstnärliga kvinnor i medelåldern, med trasslig ekonomi och kärleksbekymmer. Temat brukar vara identitet, utanförskap och vad det innebär att vara vuxen (Finns det liv på Mars?, Det hemliga […][...]

Hållplats Livet består i själva verket av sju olika hållplatser där två skribenter och en illustratör har fått stanna upp och fundera över ett givet tema som exempelvis Att duga eller Oro för morgondagen. Att boken är tänkt att kunna fungera som diskussionsunderlag i studiecirklar förvånar inte. Här finns gott om trådar att ta tag […][...]

Joni är 45 år och ensamstående mor. Hennes egen mamma är lesbisk och hennes pappa gammal knarkare. Själv har hon musikerdrömmar men den CD hon tagit lån för att spela in ligger i 1500 exemplar i hennes garderob. Hon jobbar i charken på Vivo. Hon är vegetarian. Joni, med vissa modifikationer, har Edelfeldt gestaltat om […][...]

Så har vi den här, provinsialismen och fantasteriet. Bortom en ännu betryggande flod av tunna egoromaner kan man faktiskt ana något nytt, eller i alla fall nygammalt. Jag talar om en svensk, magisk realism, tidigare anförd av enstaka författare som Inger Edelfeldt och nu senast på allvar av John Ajvide Lindqvists Låt den rätte komma […][...]

Bästisen har dumpat henne. Familjen – Moderkakan, Vuxenbibliotekarien och Såpaklonen – fattar ingenting. Fantastiskt vackre Oscar tycks helt utom räckhåll. Arri är sjutton år och tja, livet kunde varit lättare. Då öppnar sig plötsligt ett alternativ: en förtrollande och lockande värld befolkad av höviska vampyrer. Allt som behövs är att ta steget in i den […][...]

Vampyrer är föränderliga varelser. Arten har en förmåga att anpassa sig till de flesta tider och omgivningar, individerna klarar evigt liv, nya medier, identitetskriser, aids. Som myt är vampyrens historia närmast oändligt lång. Blodsmystik, kannibalistiska riter och förhoppningar om odödlighet finns i olika former i de flesta kulturer. Den moderna vampyrens historia är något mer […][...]

Fyra dagar av trivsam trängsel i seminariesalar och montrar. Ständigt författare med mikrofoner som uttalar sig om allt mellan himmel och jord, mest böcker. Och det är inte bara för min fysiska ros skull jag ibland önskar att de ska vara lite tystare. Rum för poesi är en oas i mässdjungeln som bjuder på aktuella […][...]

”Jag är en jävel på att filosofera”, så säger huvudpersonen, den i femtioårsåldern varande föredetta gestaltterapeuten RoseMarie, i Inger Edelfeldts senaste roman Svarta lådan. Under en fjällvandring drabbas RoseMaries sent funna livskärlek Yannis, en grekisk fotograf, av en hjärnblödning. Slutartiden är minimal – han är död innan han når marken. Rosemarie nås av ett telefonsamtal […][...]