Inspärrade i en cell sitter Shahrzad (ja, den Shahrzad) och en mycket ung kvinna. Det är hett och de får varken mat eller vatten – annat än det som droppar från ett rostigt rör och så flugorna, förstås. Redan där har vi passerat realismens gräns för armod men det är ändå det som är verkligheten, […][...]

Miranda växer upp i en dysfunktionell familj i en villa i en Stockholmsförort på 1970-talet. På utsidan ser det länge normalt ut men där inne ekar tysta rop på hjälp. Ett havererat äktenskap som fortlöper bara för att det måste göra det. Modern Gerda som vill vara något annat än bara en mor och är […][...]

På baksidan av Modernistas nyutgåva beskrivs Juliane & jag som en ungdomsklassiker. Och visst hör den till en tidigare våg av ungdomslitteratur, även om den fortfarande känns förvånansvärt modern. Dessutom håller den fortfarande. Att läsa Edelfeldt igen är egentligen det tillräckligt för att ta mig tillbaka till högstadiet, men historien själv får också samma effekt. […][...]

Det finns författare det är tryggt att läsa; man kan lugnt luta sig tillbaka och vila i förvissningen att de vet vad de gör, att boken kommer att vara bra, eftersom de håller en jämn och hög nivå på det de skriver. En sådan är Inger Edelfeldt, och kanske särskilt när det kommer just till […][...]

När journalisten Anna i vuxen ålder av sin mor får höra att hennes riktige far inte alls är den pappa hon vuxit upp med sätts spelet igång. I själva verket blev hennes mor befruktad när hon hamnat på avvägar under en cykelutflykt och stött på en lokal vivör i en nedgången bilverkstad. Anna bestämmerer sig […][...]

En dag i augusti försvann en man. På en helg hade han gett sig av med tåget till kusten; resan dit tar en halv dag. Man hörde aldrig mer av honom. Polisanmälan och efterlysning i tidningar gav inget resultat. Så börjar Kobo Abes Kvinnan i sanden från 1962 som nu har återutgivits på svenska i översättning […][...]

Ars Moriendi – Konsten att dö, är också titeln på en text daterad medeltiden, där man i förhållandet till döden sägs kunna betrakta livet. Inger Edelfeldts bok med samma namn handlar om den framgångsrika fotografen Jacky Måhlin, som vid femtiotvå hamnat i något av en identitetskris. Vem är hon egentligen och hur fortsätta? I sitt […][...]

De möts på ett tåg. Paul och Asger, två främlingar som råkar hamna med sätena mittemot varandra, sådär som man gör mest hela tiden. Paul hinner tänka att han inte vet var han ska fästa blicken, så han läser SJ:s gratistidning Kupé. Sådär som man också gör mest hela tiden. Men den som sitter rakt […][...]

När jag var liten och hängde på Ljusdals kommunbiblioteks ungdomsavdelning brukade jag göra små utflykter till den delen av vuxenavdelningen där serierna fanns. Jag minns inte riktigt vad jag lånade därifrån, det enda albumet som gjorde intryck var Inger Edelfeldts Den kvinnliga mystiken som då bör ha varit relativt nyutkommet. Jag tror inte riktigt att […][...]

Mamman och Pappan är ovanliga. Innan de träffat varandra är de vilsna, ingen förstår deras ovanlighet. Men som tur är möts de, och deras ovanliga möbler och ovanliga husdjur flyttar ihop i en ovanlig lägenhet. Snart får de två små ovanliga barn med de, nej inte helt vanliga, namnen Duddwig och Bamseflor. Att Duddwig och […][...]