Min relation till pennor är, att det är något som dras till mig. Jag hittar ständigt pennor i mina fickor och i mina väskor. Vet inte varifrån dom kommer. Jag placerar ut dom här och var i hemmet i små glasburkar. Jag hörde talas om en dam som arbetar på en stor nyhetsredaktion. Hon har samma problem. Pennorna kommer till henne. Hon har dock funnit på en annan lösning. Ungefär varannan månad lämnar hon in 30-40 pennor på sin redaktion. Där de sedan sprids för vinden och så småningom finner ett nytt hem kan man tänka.

Men för vissa människor är pennor något mer, något man kan samla på, eller skriva böcker om. Ingemar Lundkvist har, för att använda en sliten vits, givit pennan ett ansikte. Kulspetspennans historia är till exempel en riktig thriller med stulna patent, och uppfinnare som slet sitt hår i förtvivlan innan man fått fram den produkt som vi använder med en sådan självklarhet idag. Att de en gång var en exklusiv nyhet framgår av ett cirkulär som Kungliga Generalpoststyrelsen skickade ut i november 1946: ”Pennorna kunna lämpligen kvitteras på samma sätt som för närvarande sker beträffande kassavalvsnycklar”.

Reservoarpennan är ju annars det skrivredskap som är mest exklusivt och lite konstigt känns det att den princip som pennan arbetar efter heter ”den kontrollerade läckans princip”.

Årsförbrukningen av världens mest använda penna, blyertspennan, som för övrigt inte har något alls med bly att göra, är 10 miljarder pennor. Det man, för att använda ännu en sliten vits, inte vet om pennor efter att ha läst denna bok, är inte värt att veta. Men det är är inte bara en bok över pennans historia. Den innehåller också intervjuer med kända pennanvändare samt ett kapitel om hur man underhåller och reparerar sina pennor. Och allt är skrivet på ett mycket underhållande och väliniterat sätt. Man känner att detta är en författare som verkligen älskar sitt ämne. Boken är rikt illustrerad med vältagna bilder på pennor av alla möjliga och omöjliga modeller.

Enda problemet men denna bok är väl att man efter läsningen av den kommer att bli en trägen gäst på närmsta pappershandel och att man får en ny oväntad minuspost i sin hushållsbudget.

Similar Posts:

• Pennfetischist
• Teknikfixerad historieskrivning
• Dagbok skriven 1625-1649
• Nätverket och världshistorien
• Vår dagliga ketchup och andra historier

Här får jag äntligen veta allt om pennor, eller nästan allt, vilket räcker bra till. Det som jag alltid haft lust till, men aldrig begripit att det borde bli av, att det redan tidigare givetvis funnits hängiven litteratur härom på andra språk, men nu på en världens stilfulla svenska. För så länge det skrivs med pennor, måste det väl också gå att uppbringa en bok om det du håller i handen var dag, det skrivna ordets sådan känd kär bundsförvanter, sin tankes trognaste beskyddare, en gunstling inte minst. Men nu får jag då veta något, nej så mycket mer om mina alla tuffa färgernas pennor, sådant jag rimligtvis bör veta om mina trognaste skrivpennor, allt sådant som är relaterat till detta enda så goda skrivdon.

De små goda skriver ju inte för sakens skull, inte av sig själv eller för sig själv. De vill också bli omnämnda. Tekniskt sätt som de har vuxit till sig efter hand och somliga fjantar har också insett en hårresande fascination härom, för att samla på sig av de världens bästa pennor, bara för sakens skull in absurdum, men jag poëta, min samling är likafullt astronomisk och jag har skrivit med dem alla under någon begiven stund, dom har alltid på något konstigt sätt kommit fram när jag behövt dom som mest. Dom bara finns där behändigt. Att jag aldrig köpt en penna, men har över 930 stycken lågt räknat, av fullt gångbara himmelsgörare.

Jag försnillar pennor, stjäl dem från diverse personer och institutioner, vad allt. Är jag trots allt en pennornas hemska fetischist, är de då kanske också mina fetischer. Parker och Ballograf har länge och sedan barnsben varit mitt favoritmärke. Icke mindre som den Lundkvistska boken säger något annat, blir den psykologisk rentav, som den visst envisas med få avslöja mig, känner jag mig möjligtvis prickad? Blir dess kanske något tekniska och sakliga genomgång av pennan min egen onda värre stötesten? Skapar den trauman som ska dra sig över mig, att jag får hemska kval var gång jag i fortsättningen ser dessa pennor, eller håller i en sådan, om jag aldrig mer kommer att kunna skriva, men jag kan inte låta bli att läsa vidare trots alla faror.

Ser på alla fina bilder därtill. Kanske blir jag än mer betagen av pennan, eller boken. Jag har naturligtvis ingen entydig favorit bland alla dessa pennor, en sådan som kunde ersätta alla världens Parker, men möjligtvis nu av någon sådan som jag inte överhuvudtaget ännu sett, vet endast tack vare boken att det finns hur märkliga som helst. Pennorna finns nämligen av alla sju sorter. Alltid, hos mig duger ändå en viss penna till högst en enda dikt, någon annan tar genast över, ger sig för några rader prosa, sedan måste jag gömma dem någonstans i alla mina skrymslen. Den ofullbordade tanken hos mig hoppas väl att pennan åter en dag skall finna sin herre.

Efter denna bok får de säkert alla ett ytterligare väsen, näst som lilla jag redan har börjat söka reda på dem, av en stor skattjakt, en operation penna. Med bokens hjälp skall jag kunna katalogisera dem, veta vad jag har för pennor. Tekniskt som jag ska kunna förklara för pennan var den står i internationell jämförelse. Den vill veta sin story, hur världen gett den ett liv. Därtill berätta om andra jävlar som samlar på pennor. Och tala inte här om att skriva direkt på datorn och dess tangentbord, inte om man ska göra en text galen som själva tilltaget.

Här finns dom alla, historiska, tekniska och inte minst de allra mest förföriska pennor, i en och samma bok omnämnda nästan för att bli lite gulliga. För systematiseringen låter inte ens pennan stå obemärkt. De har alla sina egna historier, av sina egna ohyggliga värre härkomster. Tillbuden med pennan är många, tro mig. Det är t.o.m. roligt att läsa om pennor, att skriva med dem, äga dem, tugga på dem, mina tusen pennor.

Ändå, det allra bästa var förstås när man ännu fick slänga omkring pennstumpar på sina klasskompisar i skolan. En absolut läsvärd bok, må jag kanske fälla detta fina pennologiska omdöme.

Similar Posts:

• Den spännande berättelsen om pennan och de som uppfann den
• Global historia stämmer till eftertanke
• Världshistoria utan värld i sig
• Teknikfixerad historieskrivning
• På cykel med hemliga dokument