Hynek Pallas tar avstamp i morden och de omfattande protester som följde och som tvingade premiärministern att avgå. Men hans avsikt med den här boken är att berätta Slovakiens nutidshistoria. Efter murens fall 1989 vällde en stark optimism fram när Sovjetunionen gick under och ett stort antal länder befriades från det kommunistiska oket. Vi tänkte att demokratin skulle breda ut sig, att freden var säkrad.

Men nu har det gått mer än tre decennier. Facit är inte så bra.

Utvecklingen i Slovakien är ett exempel. Det är inget glädjepiller. Robert Fico, premiärministern som fick avgå efter dubbelmordet 2018, valdes i oktober åter till landets regeringschef. ”Slovakien är näst Bulgarien EU:s mest Rysslandsvänliga land” skriver Hynek Pallas. Kriget i Ukraina är inte Rysslands utan Natos fel…

En okunnig människa i Väst kunde lätt tro att slovaker, ungrare och serber skulle vara vaccinerade mot totalitärt förtryck efter 40 år av kommunistisk diktatur. Hynek Pallas kallar vrångsynen för ”Václav Havel-effekten”.

De moraliskt högtstående dissidenterna som borgade för att regionens naturtillstånd var den liberala demokratin är numera döda eller undanskuffade. I själva verket finns det åtskilliga skäl för stora delar av majoritetsbefolkningen att inte omfamna demokrati, rättsstat och en sann historieskrivning. En del av dessa skäl är materiella. Mark och fastigheter har stulits från judar och sudettyskar. Det är inget man vill lämna tillbaka. EU-bidragen ämnade för den stora minoriteten behövande romer hamnar i andras fickor.

Andra skäl är mera symboliska, men inte mindre viktiga för det. Efter järnridån skapades nationella identiteter i de centraleuropeiska länderna där offerrollen ofta har en särskild plats.

När locket lyftes på 1990-talet bjöds (…) på en giftig mix av xenofobi och misstänksamhet som skapats av slutna samhällen. De verkliga offren enligt den officiella berättelsen i dessa länder var de egna nationella befolkningar som lidit.

Varför någon skulle vilja lägga sin röst på en politiker som säger att det är synd om en, kan verka konstigt. Men offerkoftan ger en status av underdog. Den som det är mest synd om har rätt till något. I förhållande till bortkörda judar eller utstötta romer kan det vara viktigt med en självbild av ännu mera offer, det saknar betydelse att det är fejk. Offerkoftan samverkar också med berättelsen om ”vi och dom”. Inte nog med att man är annorlunda, man är också den förorättade parten.

Hynek Pallas undersöker romernas tröstlösa misär och besöker de små lämningar av judiskt liv som finns kvar i Slovakien. Den förhärskande berättelsen är att de tyska nazisterna var ensamt ansvariga för Förintelsen. Slovakiska medhjälpare talar man inte om. Samma sak med tiden under den ryska tummen. Människorna var antikommunistiska hjältar och offer. Ingen vill kännas vid regimstödet som miljontals medborgare gav under 40 års tid. Men historieförfalskningen har ett pris.

På ena sidan finns alltså de som menar att diktaturåren var totalitära, med en absolut makt och kontroll som var pålagd utifrån utan folkligt stöd. (…) På andra sidan finns de som pekar på hur detta har blivit ett bekvämt narrativ, ett som skymmer hur mycket från kommuniståren som har överlevt i samhället och som återkommer i politiken.

Hynek Pallas skriver att samhällen med en traumatisk historia fastnar på stället om de nöjer sig med ”att bara hänga medaljer på selektiva delar av historien”. Det är en viktig insikt som inte är specifik för Slovakien och övriga Centraleuropa.
USA har slaveriet, Kina kulturrevolutionens massvält och massakern på Himmelska fridens torg, Tyskland har Förintelsen och dagens Ryssland ska vi inte tala om…

Men ett land som Sverige då, som i jämförelse med andra har ganska lågmälda trauman? Hur kommer det sig att vi trots det har plats för politiker som förfalskar historien och erbjuder väljarna offerkoftan?

Till en början samlade massprotesterna efter mordet på Ján Kuciak och Martina Kušnírová tiotusentals på gator och torg i såväl Slovakien som Tjeckien. Så omfattande folkliga manifestationer hade inte setts sedan Sammetsrevolutionens dagar. Det ingav hopp. Men sen kom pandemin och Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina. Ihärdigheten har avtagit och stora delar av det slovakiska folket har återgått till att välja ledare som erbjuder offerkoftans kvalmiga värme.

Hynek Pallas berättar genom en mängd intervjuer med vitt skilda personer. Läsaren får möta aktörer i civilsamhället, samhällsforskare, historiker, filmregissörer och musiker. Intrycket kan bli spretigt. Urvalet av intervjupersoner kan framstå som godtyckligt. Men allt eftersom läsningen pågår framträder en fängslande mosaik av fakta, åsikter och erfarenheter.

Similar Posts:

• Ständigt utestängda
• Att angöra ett nytt land
• Romers historia i Stockholm
• Översikt över bron mellan Öst och Väst
• Berättelsen om en komplicerad tragedi

Ett barn måste flytta med sina föräldrar när de flyr till ett nytt land. Hela den lilla familjen råkar ha samma hudfärg som majoriteten i det nya landet, och barnet får därmed inga större problem att passa in i samhället, åtminstone utåt sett. Föräldrarna avslöjar sin härkomst genom en lätt brytning livet igenom, vilket kan vara nog så utanförskapande även för den mest integrerade invandrare, språktester till trots. Barnet assimileras på det stora hela, men får lite fler frågor om vissa kulturfenomen som anses härröra från födelselandet, oavsett barnets intresse för eller kunskap om just dem.

Det är en bok skriven med djup, engagemang och känsla, och därmed ofta engagerande i sig. Att komma från ett annat land och försöka göra sig till en del av det nya landet är något som onekligen är aktuellt än idag, och de politiska återblickarna ger oss läsare samma insikt som författaren har fått: det är inte (mycket) nytt under solen när samma politiska retorik i Sverige som på 1990-talet, då Lasermannen satte skräck även i vita invandrare, återkommer idag. Hynek Pallas har letat i arkiv och pratat med folk, och ger läsaren insatta inblickar i alla de år som beskrivs. Men här kommer nu det enda som stör: den kronologiska ordningen.

Den borde kanske inte störa, men när allt möjligt blandas, och författaren hoppar från ämne till ämne, från skolan som barn till dåtidens filmer och politiska uttalanden … och så tillbaks till idag, blir det svårt för läsaren att hålla tråden och engagemanget. Det märks här tydligt att Pallas är filmvetare och filmjournalist, eftersom filmer från de olika årtiondena får ge exempel på olika reflektioner. Kanske är det svårt att förstå utan att ha sett samma filmer, men kanske uppmuntrar boken läsare att se filmerna också. Jag förstår tanken med en kronologisk ordning, men resultatet gör att det känns som om bokutgivningen skett helt utan redaktör (även om författaren är van skribent, så att språket är vilsamt att läsa i sig). Det är synd, men bör inte hindra den som är det allra minsta intresserad av samtidshistoria att läsa boken – det går ju att ta ett år i taget, eller hoppa bland kapitlen.

Similar Posts:

• Översikt över bron mellan Öst och Väst
• Burma – bortglömt land, bortglömd kamp
• Projekt Svensk i två generationer
• Ett sekel av demokrati
• Enkelspårig skildring av mångfacetterat land

Några år efter andra världskriget och Porajmos, romernas motsvarighet till judarnas Shoah, då internering i tjeckiska koncentrationsläger ledde vidare genom transport till Auschwitz, en tid som Tjeckien fortfarande inte har gjort upp med, tog kommunistpartiet makten. Till en början verkade de uttalade ambitionerna, att inkludera romerna i den samhälleliga gemenskapen, peka ut en ny positiv riktning. Men efter hand tog fördomsstyrda bilder mer och mer över politikens syn på romerna och de utlovade lösningarna på den sociala utsattheten ersattes av tvingande och frihetskrympande lagar, vilka på nytt skilde ut romerna. Till exempel fördes en separat och lömsk steriliseringspolitik för romska kvinnor och det gjordes tvångsomhändertaganden av barn för att romerna skulle passa in i den gängse familjemallen.

I redogörelsen över den tjeckoslovakiska kommunistdiktaturen avviker Pallas från den journalistiska ”Show, don’t tell”-principen då han kallar kommunismen för ”en världsfrånvänd ideologi”. En egenskap som regimen tydligt uppvisar genom många otäcka exempel i texten, vilket gör att formuleringen ovan ger en onödig känsla av att ha blivit skriven på näsan. En marginell randanmärkning i det stora hela men ändå.

När demokratin så kom i och med sammetsrevolutionen 1989, öppnades på nytt dörren på glänt för romerna. I det nya samhällsbygget skulle de äntligen få ta politisk plats och aktivt vara med och forma den nya tiden. Men den samhällsgenomsyrande rasismen vägrade släppa sitt grepp och dörren stängdes igen. Ett tungt exempel är hur romska barn regelmässigt har placerats i särskolor för mentalt handikappade. Eller en talande ögonblicksbild från 2015: under en demonstration för att Tjeckien ska ta emot fler flyktingar arresteras två aktivister för bärandet av en tjeckisk flagga med den romska hjulsymbolen på, medan motdemonstranter ostört håller i tjeckiska flaggor täckta av högerextrema symboler. Ständigt denna socialt strukturella urskiljning genom alla år fram till dagens antiziganistiska parader och populistiskt cyniska syndabocksuttalanden. Något som gör att läsningen av Oanpassbara medborgare ofta lämnar en känsla av hopplöshet. Men de återkommande rösterna från de som kämpar mot tröstlösheten och för progressivitet erbjuder behövliga andningshål av, om än försiktig, optimism. Hynek Pallas träffar en rik flora av aktivister, lyssnar på historier från dissidenter, fotbollstränare, ungdomar och journalister, besöker slitna härbärgen och romska museer. Resultatet är ett ambitiöst och personligt berättat framlyftande av en historia fylld av övergrepp och förtryck, vars skuggor fortsätter spilla över årtiondena och de som jobbar för att framtiden ska bli annorlunda. Boken ger en fördjupad bild av ett samhälle som hittills verkat haft svårt att se tillbaka och reflektera över sitt dunkla förflutna och sin nutid. Hynek Pallas starka bok utgör ur det perspektivet en lämplig spegel.

Similar Posts:

• Slovakisk tragedi
• Att angöra ett nytt land
• Översikt över bron mellan Öst och Väst
• Omläsning av älskad bok från barndomen
• Praktisk moralfilosofi