När Haruki Murakami var i 25-årsåldern drev han en jazzklubb. Det gick bra. En vacker dag när han började närma sig tretti bestämde han sig för att skriva en roman. Det gick bättre. När han var drygt tretti slutade han gå och började springa. Det har han gjort sen dess. Smärtan är oundviklig, men lidandet […][...]

Det är tidig april och utanför tågfönstret blommar körsbärsblommorna. Inne i tåget sitter de allra flesta japaner och sover, men liksom i tunnelbanorna är det också två andra sysselsättningar som tar upp människors tid: mobiltelefoner och böcker. Knappast milsvid skillnad mot vad människor i allmänhet gör i Sveriges kollektivtrafik, ändå sitter jag själv och tänker […][...]

Haruki Murakamis romaner har den lustiga egenheten att de inleds enkelt, i det här fallet lite taffligt, som en lite annorlunda berättelse om kärlek. Den unga förvirrade kvinnan, den äldre mer världsvana men inte mindre förvirrade eller förvirrande dito. Den intelligenta och beundrande unge mannen. En fin men lite tragisk historia som tuffar på. K […][...]

September porlar snabbt förbi. Inte så mycket för det eviga regnandet som för efterlängtat besök av lillebror med tillhörande japansk svägerska. Min bror är sedan sex år bosatt i Tokyo och verksam som animatör (fina, mörka Tekkon Kinkreet finns på svensk dvd, med tjusigt beröm av brodern på kommentarspåret, minsann). Mycket cool karriär och kanske […][...]

Efteråt har jag kvar en märklig känsla. Istället för att sova ligger jag och tänker på alla gåtor, på hur allting hänger ihop. Som ett korsord utan facit där man själv får fylla i inte bara svaren utan flera av själva ledtrådarna. Eller som de här ryska trädockorna med flera mindre dockor gömda inuti. Kafka […][...]

Den 11 januari 2006 går ett halvdussin människor ner i Stockholms tunnelbana mitt i rusningstid. Med sig bär de varsin ICA-kasse med giftgas som de släpper ut mitt i folkmassan. Tunnelbanan är knökfull, speciellt så här i trängselavgiftstider, och inom några minuter har tusentals människor drabbats. Några dagar senare visar det sig att en religiös […][...]

I once had a girl, or should I say, she once… Det där med minnen är en knepig grej. Toru Watanabe är ju vuxen nu, 37 år gammal och framgångsrik skribent, men allt som krävs är att han får höra en instrumental muzakversion av ”Norwegian Wood” för att det plötsligt ska vara 1968 igen och […][...]

Den japanske författaren Haruki Murakami (född 1949), med sju böcker översatta till engelska bakom sig, finns på svenska representerad med bara en enda bok, novellsamlingen Elefanten som gick upp i rök och andra berättelser, (Gedins förlag, i översättning av Eiko och Yukiko Duke). Den inledande berättelsen i den novellsamlingen, ”Uppdragarpippin och tisdagskvinnan”, utgör också inledningen […][...]