Truthfully I like to think of M as a girl I met when she was fourteen. That didn’t actually happen, but here, at least, I’d like to imagine it did. We met when we were fourteen in a junior high classroom. It was biology class, as I recall. Something about ammonites and coelacanths. She was […][...]

I sin senaste bok hävdar den ständigt nobelpristippade författaren Haruki Murakami att de flesta av oss kan skriva en hyfsat begåvad roman. Eller kanske till och med två. Det svåra är att fortsätta karriären som författare och skriva den ena romanen efter den andra. För att lyckas med detta krävs en seg uthållighet som inte […][...]

Ibland räcker det. Ibland blir det för mycket. Hiro går på gymnasiet när han inte klarar det längre; trycket från föräldrarna, från samhället, från lärarna, från skolkamraterna: prestera, bygg en framtid, bli någon – eller gå under, som tjejen han såg hoppa från ett fönster flera år efter att puberteten och könsrollerna tvingat dem att […][...]

Det fantastiska med magisk realism (som man väl får kalla det när en bok har mirakel, men inga gudar, drakar eller vampyrer) är att nästan allt kan vara en metafor. Så när staden Halimundas populäraste hora Dewi Ayu avlider, och sedan återvänder till livet 21 år senare, är det förstås bara början på Eka Kurniawans […][...]

Just Kids, Patti Smiths bok som främst behandlar tiden i New York tillsammans med den nära vännen och fotografen Robert Mapplethorpe är läst av många och lätt att älska. Den vindlande bohemiska historien och fonden av rockmusik, beatpoesi och alla populärkulturellt historiska hörnstenar i form av legendariska personligheter (Jimi Hendrix, Janis Joplin, Andy Warhol etc […][...]

Haruki Murakamis enorma försäljningsframgångar har förmodligen lett till skövlandet av så många pappersproducerande skogar att planetens ekosystem måste ha lidit påtaglig skada. Må så vara tänker jag, som har elitmotionären och bestsellerförfattaren Murakami som en av mina absoluta favoritförfattare. Med detta sagt så får jag erkänna att det finns problem med att läsa en författare […][...]

Dagen innan Nobelpriset i litteratur utropades fick jag ett nyhetsmail från en bettingfirma jag aldrig hört talas om. De förklarar att ”japanen Murakami” är storfavorit till Nobelpriset enligt deras odds, med ett citat från dem själva som förklarar att han är ett ”starkt kort”, medan svenska författare som Jonas Gardell och Peter Höeg [sic] ger […][...]

Förr eller senare kommer Mircea Cărtărescu att få Nobelpriset. Och den framtida Peter Englund kommer att få stå inför TV-kamerorna och svara på de eviga frågorna – ”Varför hatar ni USA?”, ”Varför har ni valt en fullständigt okänd författare?” och ”Men är han inte väldigt svår och pretentiös?” Och sekreteraren kommer att skruva på sig […][...]

Min Sasjenka! Volodenka! De är kära. Sådär brinnande, allomfattande förstagångskära, där allt man någonsin tänkt och upplevt och varenda lilla detalj av livet handlar om den andre. Där allting är kroppar och hjärtan och ögon och smeknamn och fokuseras genom den där linsen som säger ”du finns, och därför finns jag”. Jag har lagt mig […][...]

Min bror mejlar mig från Tokyo: nu blommar körsbärsträden. Det är en japansk högtid. Jag tänker att nu, nu åker jag dit, men bankkontot är ytterst tveksamt och jobbschemat säger bestämt nej. Jag var i Japan för första gången i höstas, när min bror gifte sig. Men jag har också varit där många gånger, i […][...]