I måndags skrev Ella om Laurent Gaudés Orkanen, en roman om New Orleans precis när staden drabbas av orkanen Katrina 2005. En hyllad roman av en hyllad författare – och Ella är inte alls med på det. Hon tycker att Gaudé använder sig av den allra mest fördomsfulla bilden av händelserna kring Katrina på ett ganska obehagligt sätt. Och inte skriver han så fantastiskt som folk säger heller.

Igår hade Kari läst Finansfurstarna av Lotta Engzell Larsson. En bok om de svenska riskkapitalisterna som ger en inblick i hur det fungerar i denna omdebatterade bransch. Vi fick också en bonusrecension av Gunnar Örns trevliga pocket Nationalekonomi för nyfikna. En omarbetning av Nationalekonomi för noviser som han skrev i mitten på 90-talet.

Idag skriver Håkan om Varg – Savage Street Poetry av Ulf Hässelbäck (Tolvnittion förlag). En diktsamling som är mycket intressant, väldigt ojämn men stundtals driven med konsonantrim – en litterär kraftmätning. Mycket intressant diktsamling som berör men förlorar på att diktformatet måste hinna läsas på tre minuter – poetry slam.

På fredag blir det revolution av det mer framgångsrika slaget: Linda Hirshmans Seger – Gayrevolutionens triumf. Det är (den amerikanska, naturligtvis) historien om en social rörelse, från förra sekelskiftets urbanisering och det första försiktiga föreningslivet, via Stonewall-upproret och aids-epidemin och fram till de senaste årens kamp för homosexuella i militären och samkönade äktenskap. En myllrande och grymt inspirerande kamp för mänskliga rättigheter, om än kanske inte den alldeles ultimata skildringen av den.

Similar Posts:

• Apokalyptisk alligatorsoppa
• Lättbegripligt och underhållande om nationalekonomi
• Poesi med knogjärn
• Befrielsen är nära?
• Kapitalet tvingas bjuda till

Dagens ekonomisk-politiska debatt surrar av underliga teorier och besynnerliga förslag, som sällan grundar sig på rena felaktigheter men desto oftare på halvsanningar, påståenden och verklighetsbeskrivningar som inte nödvändigtvis är osanna men väl ofullständiga och därmed missvisande.
Ett syfte med den här boken är att analysera några av de vanligaste missuppfattningarna och vanföreställningarna, men även att uppmuntra dig som läsare att använda ditt eget sunda förnuft och omdöme.

Lars Calmfors, professor i internationell ekonomi vid Stockholms universitet, har skrivit ett litet förord. Även han påpekar att det är viktigt att reda ut och förklara vissa nationalekonomiska påståenden där det kan råda förvirring.

Örn vill visa på att nationalekonomi inte behöver vara så krångligt och boken är delvis uppbyggd kring lättbegripliga exempel i berättelseform. Där förklaras olika ekonomiska fenomen på ett nästan überpedagogiskt sätt utan att det för den skull blir fånigt. Snarare ganska underhållande. Redan på sidan elva kommer första berättelsen, Sagan om det krossade fönstret. Detta är ett klassiskt exempel, skrivet av den franske nationalekonomen Frédéric Bastiat redan 1850, och är en knäpp på näsan åt de som tror att meningslös förstörelse kan skapa meningsfull sysselsättning.

Tja, sedan fortskrider boken med kapitel efter kapitel med titlar som ”Kan ett land gå i konkurs”, ”Blir vi fattigare av att spara” och ”Hur banker skapar pengar – och förstör dem”. Bankkapitlet var något av en favorit. Tillhörande berättelse är så målande att det framstår som helt solklart hur banksystem fungerar.

Ett kapitel som sticker ut heter: ”Vem suger ut vem?”. Där krossar författaren det marxistiska synsättet totalt och slår ihjäl myten om företagaren som utsugare. Ja, det råder liksom inget tvivel om att Örn förespråkar marknadsliberalism, så en läsare som tycker olika kan nog irritera sig på ett och annat, inte bara i det kapitlet utan i boken som helhet. Det är nog inte helt givet att alla håller med om att t.ex självförsörjning och protektionism är kontraproduktivt. Fast det är väl mer en ideologisk fråga än en fråga om praktisk ekonomi. Och i början av boken medger Örn att han vill provocera litegrann genom att ge oss tre påståenden:

Ekonomisk tillväxt handlar i första hand om att förädla jordens resurser, inte om att förbruka dem.

Ekonomisk tillväxt går inte ut på att roffa åt sig mer och mer, utan att åstadkomma mer med mindre

Att påstå att det finns gränser för den ekonomiska tillväxten är ungefär lika klipskt som att påstå att det finns gränser för människans fantasi och uppfinningsrikedom. (Eller ”nu vet vi allt” eller ”nu finns det inget kvar att uppfinna”)

Egentligen ganska lamt som provokation betraktat, men det fungerar utmärkt som utgångspunkt för resten av boken. Jag skulle vilja påstå att Örn lyckas helt i sin intention med Nationalekonomi för nyfikna. Det är trevlig, snabb läsning som påminner om att läsa ett bra samhällsmagasin. Och han får ett ganska grått ämne att bli levande.

Similar Posts:

• Nationalekonomi med ett mänskligare ansikte
• Tio underhållande ekonomilektioner
• Herrklubben nationalekonomi skärskådad
• Finanskrisen förklarad
• Lätt introduktion till tunga ekonomiska frågor