täck täck så träck
täck ner vi rop
jo riv
riv revan skir

Raderna känns menade att sägas högt. Innebörden blir till först när de upplevs i munnen, utanför det skrivna. Andra musikaliska rytmer skapar Itkes-Sznap genom att leka med vokaler och oväntade kombinationer, även här genom att lyssna till hur bokstäver och ord låter tillsammans och undersöka deras konnotation till varandra.

trottoarer, terrasser
grässtygn

vrid allts vad
mytstumt

Det finns en humor i dessa nästan nonsensartade rader, som blandas med mer berättande och prosaiska stycken. För visst går här även att ana en berättelse, en släktsaga som genomsyrar allt. Den första sviten, Seder, kretsar kring en måltid och rör sig mellan olika familjemedlemmar, köket och maten, röster och åsikter: ”saften och kärnorna / murbruket blandas / med sviskon och lever”.

Familjen läser tillsammans. Våldsamma berättelser och erfarenheter värdesätts och förs vidare genom jästen som går laget runt under måltiden. I gemenskapen skapas också en ömhet, speciellt kring mormodern. Jaget stryker och smörjer in hennes axlar. Hon berättar om månen, men frågar också om nuet och framtiden.

jag väljer ut era förnamn
från väggen av förnamn
det växer, allt växer
som vatten i mur, gräs
och ur gom

Genom hela Tolvfingertal finns en länk till något historiskt som påverkar, lever kvar och aldrig får försvinna. Jag tänker på monument med namn på de som mördats. Itkes-Sznaps dikt blir en drabbande minnestavla över en tusenårig kollektiv historia som präglar människorna, som överlevt öknar och katastrofer och bildat identitet och starka traditioner.

Similar Posts:

• Det angår
• Vid gränsen till vad det kunde blivit
• Minnestavla
• ”Jag tänker ett ljus”
• Surrealistisk sagovärld