Ett telefonsamtal tidigt om morgonen. Modern meddelar bokens jag att hans halvbror, hennes son är död. Han känner inget, har inte träffat brodern på närmare tio år. Han lovar komma, springer till tåget med en bok i handen, för att möta upp sin mor i den nordfranska stad där brodern slutat sina dagar. Trettioåtta år. […][...]

När Marianne var ung flyttade hon tillfälligt till Paris för att studera franska, men blev kvar, förälskade sig i Yoann och fick barn. Yoann försvinner dock så fort barnet är fött, och lämnar henne i lägenheten han vuxit upp i. Där väntar hon, på att tiden ska gå, på att Yoann ska komma tillbaka, på […][...]

I Grez-Sur-Loing har unga konstnärer från hela Europa samlats för att fånga ljuset. De målar utomhus i den pittoreska byn, badar i floden och festar hela nätterna. Karin och hennes vän Julia anländer tillsammans och blir snabbt en del av gemenskapen. Från början planerar de bara att göra ett kort besök, men bestämmer sig snart […][...]

Raymond Aron (1905-1982) var en av sin samtids mest kända intellektuella, framför allt känd som Jean Paul Sartres (1905-1980) motståndare. I Timbros klassikerserie släpps nu De intellektuellas opium av Aron för första gången på svenska och kan läsas som en påminnelse av de intellektuellas tendens till dogmatiskt tänkande. Aron skrev De intellektuellas opium (originaltitel: L’Opium […][...]

Kommissarie Maigret kan slänga sig i väggen. Här är det förorten som gäller! I kriminalkommisarie Victor Costes Paris stinker höghusens nedgångna trapphus av urin, bilar står i lågor, knark bjuds ut till försäljning och blykulor regnar. Mord och dråp är tre gånger vanligare i Seine-Saint-Denis – eller 93:e departementet som det också kallas – än […][...]

Året är 1885 och societeten i Paris förbereder sig inför årets happening; fastlagsbal på mentalsjukhuset Salpêtrière. Ingen vill missa chansen att få titta närmare på de fascinerande, sinnessjuka kvinnorna. De är på samma gång skräckinjagande, och eggande. Litteraturen återkommer ofta till berättelser inifrån mentalsjukhusen, och framförallt de för kvinnor. Det är något fascinerande med berättelserna, […][...]

Det är sent 1800-tal och Lestat studerar i Paris. Han är adlig men fattig och blir över sommaren bjuden hem till en vän, som tillhör det förmögna borgerskapet i Belgien. Väl där visar det sig att han inte är ensam gäst, utan att det är ett stort sällskap som ska tillbringa ledigheten på slottet. Tyvärr […][...]

Omslagsflikarna och baksidestexten på Min är hämnden, den senaste romanen av Marie NDiaye, innehåller textutdrag som nog ska väcka läsarens fasa. Vid lanseringen av thrillerromaner brukar marknadsföringen svänga sig med liknande lockbeten. Eftersom jag har läst Marie NDiaye tidigare tänkte jag att läsningen skulle ge mig något mer. Min gissning hamnade rätt. I romanen presenteras […][...]

Romanen Gustave Eiffel och kärleken av Nicolas d’Estienne d’Orves bygger på spelfilmen Eiffel, som kommer att visas på de svenska biograferna senare i vår. Av filmtrailern att döma rör det sig om ett kostymdrama av det maffigare slaget. Enligt hörsägen den kostsammaste franska filmen i mannaminne och under läsandets gång kommer jag på mig själv […][...]

Att det har varit svårt för oss alla att resa under pandemin är väl något av en underdrift och vad passar då bättre än att resa i litteraturens värld? Lena Kåreland tar oss inte bara med till Paris utan även bakåt i tiden till flanören och dandyns tid. Franska flanörer börjar med Honoré de Balzac […][...]