Kanske, när jag till sist blir färdig, kommer den här boken inte vara mer än en rad lögner för mina föräldrar och för min bror. Jag tröstar mig med att tänka att all objektivitet är subjektiv. Kroppen jag föddes i är en självbiografisk roman, autofiktion. Detta är tydligen viktigt eftersom det påpekas i baksidestexten. När […][...]

Är man född i Hameln och döpt till ”Glädje” får man väl lite griller i huvudet. Jo, Hameln finns ju på riktigt (det ligger i Niedersachsen, befolkning ungefär som Falun), även om ingen tror på lilla Felicitas när hon berättar det. Alla känner ju bara till sagan: mannen med flöjten som lockade bort alla råttor […][...]

1. Tyska seminarier Tyckte innan mässan att det var lite synd att inte fler kända tyskspråkiga författare skulle delta. Det tycker jag inte längre. Jätteroligt var det att lyssna till alla de unga, för mig okända författarna som talade om bland annat brott, det förflutna, verkligheten, språket, serier och familjen. Mest intressant blev det när […][...]

På Amsterdams flygplats sitter någon, historien förtäljer inte om det är en man eller kvinna, och läser Abu Telfan, eller egentligen Abu Telfan – Die Heimkehr vom Mondgebirge, ungefärligt översatt Abu Telfan – hemkomsten från Månberget, högt för sig själv. Det blir till en vindlande berättelse i berättelsen. Den enda människan i närheten på flygplatsen […][...]

Felicitas Hoppe skriver underhållande äventyrsromaner, Förbrytare och förlorare är inget undantag. Hon balanserar på gränserna mellan det fiktiva, det dokumentära och det biografiska i denna exotiska reseskildring genom historien. Var och en av de fem herrarna som presenteras i denna samling betraktelser har levt på riktigt. Gemensamt för dem alla är att de har befunnit […][...]