Jag läser alltid en Ribich från början till slut, och jag har läst dem alla. Först debuten Med kinden mot det gula 1997 via favoriten Du är den ende mitt hjärta har velat 2000 som har följt mig som en fyr genom mitt eget skrivande. Alltid klamra mig fast vid den. Genom ytterligare tre diktsamlingar […][...]

Imorgon är det säsongsstart för Copacabanas Litterära Tisdagsklubb (CLT) under ny ledning av Amelie Björck och Malin Nord. Den nya terminen kommer att bjuda på nyheter som förpoet inför varje gång, först ut är Emil Jensen. Litteratursamtalet kommer att handla om minnet och glömskan, inbjudna är poeten Eva Ribich och författaren och dramaturgen Magnus Florin. […][...]

Eva Ribich reducerar i sin senaste bok ur en dramatisk historia fram en extrem poetisk minimalism. Det är vatten så långt jag kan se och längre består av knappt femtio sidor text med i snitt två rader per sida. Meningarna är stenhårda och komprimerade. De är resultatet av ett starkt yttre tryck som tvingat fram […][...]

Eva Ribich andra diktsamling Du är den ende mitt hjärta har velat utkom för drygt ett år sedan, så det kan verka omotiverat att recensera den först nu. Men eftersom Ribich och hennes diktsamling förtjänar mer uppmärksamhet än de hittills har fått så är det bättre att recensera sent än aldrig. Första gången jag kom […][...]