Mig veterligen har det inte gjorts någon allmän översikt av grekiska kulturfenomen i samma bok som en översikt av klassiska grekiska (språket, alltså). Titeln är lite förvirrande: på bokryggen står det bara Grekiska, men hela titeln är faktiskt "Grekiska språket, kulturen, myterna".

Inledningen är språkfokuserad. Läsaren får veta det mesta man kan behöva veta som novis om det grekiska språket under klassisk tid och det man inte får veta, kan man läsa mer om i de böcker som står i källhänvisningen i slutet, praktiskt uppdelad per avdelning i boken. Efter ungefär 120 sidor går vi över till kulturen istället. Här behandlas mycket, från sexualitet (något Gerö verkar otroligt fascinerad av) till egennamn, humor och förstås myterna. Slutligen kommer avdelningen "Mötesplatser", där filosofin och trojanska kriget blandas i en ohelig blandning.

Rent allmänt är boken lysande. Gerö får grekiskan att framstå som något begripligt, om än aningen främmande för oss. Å andra sidan är just det främmande något hon vill framhålla, för att förtydliga att även om man i mångt och mycket kan kalla (beskylla?) det antika Grekland för att vara västerlandets vagga, så har vi inte samma syn på saker och ting idag, vilket vi måste förstå när vi läser de gamla texterna, ser de gamla konstverken, eller för den delen de moderna filmatiseringarna av till exempel Slaget vid Thermopyle ("300") eller "Troja". Vi har helt enkelt väldigt annorlunda referensramar i våssa fall, medan i andra kan vi fortfarande känna igen oss. Bland annat gör Gerö en mängd associationer till moderna kulturyttringar, allt från ungdomsspråk som "Han ba'" till Rammstein-låtexter och liknelser med filmen Matrix. I slutändan känns dock dessa referenser nästan mer som en belastning än en tillgång – om tio år kommer vissa delar av denna bok att kännas obotligt passé. Jag förstår och uppskattar Gerös tanke med dem, men kanske kunde de varit färre.

En annan nackdel är att en del av boken tydligt är skriven i artikelform från början. Det märks tydligast i sista avdelningens kapitel, där hon först skriver om Trojanska kriget, sedan plötsligt om Platons filosofi, och därefter om Trojanska kriget igen. Där borde en redaktör ha hejdat sin läsning och bett om justeringar, för flera meningar återkommer som nyligen nämnts – läsaren har alls inte hunnit glömma dem.

Men som sagt: en bok att införskaffa, om inte annat för att få veta mer om det som vi inte får lära oss i skolan längre, och här skrivet ur ett perspektiv som försöker få oss alla att förstå delar av vår egen historia.

Similar Posts:

• Debatten som växer i skogen?
• Hur framtida folkmord kan förhindras genom ändrad pedagogik i svenska skolor (!)
• Där industri och myndighet växt samman
• Drömmar om ett annat liv
• Långkok, någon?