Erik Zsiga har rest runt i ett antal av länderna i det gamla östblocket för att undersöka om det verkligen går att tala om "öst" och "väst" i betydelsen att Östeuropa fortfarande lider av sviterna efter diktatur och femårsplaner och därigenom är "efter" vad gäller kultur, mode, hälsovård, ekonomi etc. Mycket intressant och välkommet.

Det finns något som kallas ungdomsförbundssyndromet. Det går ut på att alla partiers ungdomsförbund gärna kommer med mycket galna och ogenomtänkta förslag som inte på något sätt har något med verkligheten att göra. Detta beror på att det ofta finns väldigt radikala människor i ungdomsförbunden som i sin tur inte har så mycket med verkligheten att göra. Jag kan ta ett exempel från ett distriktsmöte i SSU som en bekant bevistade för ett par år sedan där man på allvar lade 1 1/2 timme på att diskutera huruvida all mat som skulle serveras på framtida möten inom detta distrikt skulle vara vegansk.

Varför berättar jag det här? Jo, för att illustrera problemet med det föreliggande litterära alstret. Om man från början bestämt sig vad resultatet av ens undersökning ska bli, blir det sällan bra. Om man ser till vetenskaplighet är det helt horribelt. Fast nu är det här ingen akademisk uppsats, utan nån slags populärvetenskaplig politisk inlaga. Och då finns ju inte direkt samma krav på opartiskhet.

Och det är lite väl genomskinligt att det finns en klar agenda med boken. Plus att det finns vissa saker som ger vissa ganska allvarliga trovärdighetsproblem.

Till exempel att boken dedikeras till numera rikskända korttidsministern Cecilia Stegö Chilò. Personen bakom det sköna citatet "Idrottsminister? Jag? Nej! Skämtar du?" beskrivs av författaren som "en av de smartaste människor jag träffat".

Lite senare citeras Siewert Öholm. Ni vet. Han ledde debattprogram i TV och sen kom han ut som homofob och rasist med uttalanden om "homolobbyn" och islamfientliga krönikor i Nya Dagen.

Sköna sängkamrater. Sköna källor att bygga sin argumentation på. Skön brist på källkritik.

När jag läser "Hejdå Östeuropa" slås jag av två saker. Den första är att det är en otroligt intressant bok, välskriven och i det mesta med väl underbyggda argument. Det andra är att jag undrar om vi besökt samma länder. Jag reste runt i Östeuropa under ungefär samma tid som Zsiga, ett år innan kanske, och jag måste säga att jag inte delar hans ganska odelat positiva bild av livet i Det Nya Europa. Ta Warsawa till exempel. Zsiga ser att människorna är snyggt klädda, det finns tjusiga uteserveringar, folk är glada. Jag såg (bland annat) fler berusade människor dagtid än jag sett någon annanstans.

Och tar man den skramlande spårvagnen några stationer bort från centrum är det svårt att missa de äldre damer som sitter på trottoaren och försöker sälja två påsar blåbär eller kanske tio plommon. De som inte får plats på uteserveringarna kånkar fortfarande hem svart bröd och kål eftersom det är det de har råd att köpa, även om det finns 15 sorters tandkräm i snabbköpet. Den ekonomiska chockterapi som bedrevs efter murens fall må ha gett goda makroekonomiska resultat, men den har också gett upphov till ett oerhört stort mänskligt lidande – och även till att många människor, framför allt äldre, faktiskt har det sämre rent materiellt än de hade det under kommunisttiden. Och det vill inte säga lite.

Men Zsigas huvudpoäng är oerhört träffsäker och sann: Vi måste sluta dela upp Europa i öst och väst, och vi måste sluta tro att vi är så förbannat bra och moderna och överlägsna, för så är det inte längre. Att hota med den polske rörmokaren är bara obehaglig protektionism och populism som man ägnar sig åt för att man tror att man annars förlorar väljare till exempelvis SD.

Men så är det det där med ungdomsförbundssyndromet.
Lite också det här att man gör provocerande träffsäkra uttalanden bara för att man vet att det provocerar vissa. Typiskt ungdomsförbundigt.
Den avslutande mailkorrespondensen mellan Stegö Chilò och författaren lider mycket av det. Det är något teatralt över formuleringarna, som att båda vet att detta kommer att publiceras så låt oss få in diverse tjusiga formuleringar och dramatik och så måste vi provocera lite genom att uttala tvärsäkra "sanningar".

Så, ja, om han inte hade pushat det ideologiska budskapet så hårt hade Zsiga fått in en fullträff.

Similar Posts:

• Staten och kapitalet i samma båt
• Allt annat är inte lika
• Omöjligt att stödja de svaga?
• Lön åt alla
• Den underbara marknaden