”Myllrande” är ett ord som av någon anledning ofta ligger nära till hands så fort man ska beskriva skildringar utanför den alltigenom västerländska litteraturen. Sådant väcker alltid lite varningsflaggor. Men jag kan ta mig tusan inte komma på något mer träffande ord för att beskriva Wole Soyinkas Aké – barndomsåren. Boken i sig själv skildrar […][...]

Nog är vi lite konservativa när det gäller barnböcker. Föräldrar läser ju gärna för sina barn vad de i sin tur älskade som barn. Och visst finns det mängder av äldre berättelser som håller. Den samlade bilden av ett diffust men fullkomligt idylliskt ”bättre förr” kan man däremot diskutera. Inte minst för att det sätter […][...]