Till Hastur Förlags utgivning av Det främmande barnet och andra sällsamma historier, har Sten Wistrand, filosofie doktor i litteraturvetenskap, bidragit med ett föredömligt förord. Det är initierat, finurligt, smidigt, informativt – Wistrand är trots allt lektor – och han släpper iväg mig fylld med självförtroende ut i de berättelser som samsas mellan pärmarna. E.T.A Hoffmann, […][...]

På 1700-talet skrev man fortfarande naturvetenskapliga avhandlingar om vampyrer, om ”verkliga fall” där någon stackars sate, företrädesvis på den östeuropeiska landsbygden, fick skulden för oförklarliga dödsfall eller andra störningar. Nu hör ju inte Anna Höglunds Vampyrer till dem, men den tar sitt avstamp i 1700-talets vampyrdebatt och i de litterära storhetstider som skulle följa, ända […][...]

I begynnelsen skapade Gud människan till sin avbild av en klump lera och blåste liv i henne med ett ord. Det står i en bok. Om du inte är Gud men väl en helig man av Guds utvalda folk kan du skapa en avbild av dig själv av en klump lera och blåsa liv i […][...]

Den här boken handlar om film och mekaniska maskiner, och kopplingen dem emellan är fascinationen över det förtrollade och det till synes drömlika i företeelserna. Boken börjar i skrymslena bakom väggarna på 30-talets centralstation i Paris, där tolvårige Hugo Cabret bor och arbetar med att dra upp alla stationens många klockor. Han ägnar den fritid […][...]

En livsberättelse har tillkommit, men har av misstag vid utgivning blivit två. Fallet är ytterst beklagligt. Men ingen annan än författaren, katten Murr, kan beskyllas för detta. För när han skrev rev han utan vidare betänkligheter sönder en tryckt bok som han hittade hos sin herre, Mäster Abraham, och använde dels som skrivunderlag, dels som […][...]

Det finns något återhållet över urvalet i den här boken. Ernst Theodor Amadeus Hoffmann (1776-1822) är en av de största fantasterna i världslitteraturen, men att hans författarskap ändå innehåller starka inslag av realism påpekas tydligt här. Baksidestexten berättar att "den vilda ingivelsen och den nyktra iakttagelsen … bildar en oupplöslig förening" i hans berättelser. De […][...]