Jag har aldrig varit ett stort fan av insekter. Faktum är att jag är rädd för nästan allt smått som kryper, krälar, flyger och surrar. Men kunskap gör något med en. Jag är betydligt mindre rädd efter att ha läst den här boken, och känner dessutom stor uppskattning för alla småkryp. Tyst jord är uppdelad […][...]

För två och ett halvt år sedan tog undertecknad med Dave Goulson från bokmässans stimmiga golv för att göra en intervju och spana efter humlor i Göteborgs Trädgårdsförenings blomsterrabatter. Väl där konstaterade biologiprofessorn att det här bland annat surrade omkring ganska många mörka jordhumlor, Bombus terrestris och drack nektar och samlade pollen. I sin nya […][...]

En dag i september, bokmässetider, promenerar Dave Goulson i en lindallé i Göteborg. Lindens blommor är något av en livräddare för många pollinerande insekter, en så kallad dragväxt. Stegen styrs vidare in mot Trädgårdsföreningen och dess fortfarande blommande rabatter. Här surrar därför en hel del humlor, mest mörka jordhumlor konstaterar den engelska biologiprofessorn, omkring i […][...]

I Galen i humlor, Dave Goulsons förra bok, får läsaren höra talas om en gammal gård i Frankrike som författaren och biologiprofessorn köper i syfte att skapa en plats med så stor biologisk mångfald som möjligt. I den här uppföljaren är gården och dess omgivningar mittpunkten, ett sorts geografiskt utgångsläge för texten. I ett fantastiskt […][...]

”Humlor ska man ägna sig åt.” Mannen framför mig har en mörkgrön slips med illustrerande tryck av olika insekter. Han är något av en kryssare, en naturintresserad person som på listor bockar av de arter de sett med egna ögon. Ofta är de fågelskådare. Fast den här mannens lista består av olika arter av släktet […][...]