Kvinnor i kylskåp. Ja, det är en grej, faktiskt. Visserligen är kanske inte kylskåpet i sig det bärande elementet i begreppet, som myntats av serieskaparen Gail Simone, utan en ung kvinnas död, avsedd för andras ögon och syften. Hon är ett objekt, ett instrument för att ge drivkraft och djup åt en manlig superhjältes bana. […][...]

Något gick förlorat när filmer började prata. Visst, många stumfilmer är hopplösa melodramer, överspelade och med nerdummade historier som kan berättas med ett par textskyltar. Men samtidigt kom det fram regissörer – folk som Sjöström, Murnau, Vertov, Lang, von Stroheim, Dreyer och förstås Méliès – som hittade en poesi i det, en frihet att gräva […][...]