När jag upptäckte Kate Mortons romaner för många år sedan dök jag in i hennes världar med förtjusning. Familjehemligheter i det förflutna som väcktes till liv av något i nuet, skuld och försoning och fantastiska miljöbeskrivningar. Det var eskapismläsning deluxe och vid ett tillfälle var jag så uppslukad att jag missade mitt pendeltåg och fick […][...]

Den hemliga gåvan är den andra boken jag läser av författaren. Den första boken Den franska fotografen var så bra att jag var rädd att bli besviken på denna, men det behövde jag inte vara orolig för. Tycker att denna bok till och med var snäppet vassare. Det märks att Natasha Lester tar sitt research-arbete […][...]

En skrämmande dag förra året öppnade jag datorn för att upptäcka att musplattan hade slutat fungera. Det fanns ingen extern mus att tillgå så det krävdes en utflykt och ett inköp – som tur var så var det just bara musfunktionen som hade pajat – så var ordningen återställd. Jag återfick kontrollen över min dator, […][...]

Det är både fascinerande och läskigt att tänka sig att livet i framtiden kanske kommer att vara för evigt. I alla fall kommer det att vara mycket längre än det är idag. I Livslängd tar forskaren David Sinclair med oss på en intensiv och pedagogisk resa där fokus ligger på att forska kring åldrandet som en sjukdom. […][...]

En liten anmärkning innan vårt planerade recensionsprogram: Man ska inte döma böcker efter omslag, men många av oss kommer att döma dem efter titlar. Din stora kärlek är en intetsägande titel som inte lär tilltala någon som inte redan är bekant med Moriartys författarskap. Jag kan inte för mitt liv förstå varför Albert Bonniers förlag […][...]

Kate Morton skriver berättelser av episka proportioner. Ofta sträcker de sig genom historien och cirkulerar för det mesta kring familjehemligheter. Detsamma gäller för Klockmakarens dotter, där den största skillnaden är antalet perspektiv. Det börjar med Elodie, en arkivarie i London som upptäcker en resväska i en skrubb på kontoret där hon arbetar. Resväskan blir startskottet […][...]

Det finns många anledningar till att man kan behöva åka till ett hälsohem ett par dagar. Man kanske har arbetat för hårt och behöver återhämta sig, eller så kanske man vill ha hjälp med att komma igång med sin träning, eller träffa nya människor medan man sippar grönkålssmoothies i vita morgonrockar och lyssnar på panflöjtsmusik. […][...]

Cikadas gröna huvud och stora blanka ögon är den enda färgklicken mot det vidsträckta grå, på omslaget liksom i hela Shaun Tans berättelse. Cikadas värld är en grå, grå värld. Cikada har en liten insektskropp insvept i en grå kostym. Han arbetar i en liten grå kontorskub, i ett oändligt grått kontorslandskap, i ett högt […][...]

När jag såg Zlatan-filmen på SVT fastande jag för delen där han beskrev Malmö centrum. Inte för hur väsensskild den var från Rosengård utan att han aldrig varit där innan han fyllde sexton. Avståndet är 4 km. När Robert Forster och Grant McLennan tycker det tar för lång tid att få sina självfinansierade debutsinglar (500 […][...]

Retrograd amnesi är den typ av minnesförlust där man förlorar minnen man tidigare haft, till skillnad från antegrad amnesi, när man får svårt att forma nya. Efter hjärnskakningar är det vanligt med antegrad amnesi och ibland även låggradig retrograd anmensi, där ett par minuter eller på sin höjd ett par timmar innan slaget mot huvudet […][...]