Romanjaget i romanen Systrarna har nyss tagit avsked från hundmannen i Uppsala: Innan vi skildes åt såg jag min kropp lägga sig ner på perrongen; inget fall, inget drama. Bara lägga mig på sidan, dra upp knäna mot magen. Vad skulle du ha gjort? Med tåget att passa, möten, rutiner i ryggraden? Du hatade kapitalismen, […][...]

Bilder på guardia civil som med batonger pucklar på civila i röstlokaler, hot om att ge demokratiskt valda politiker mångåriga fängelsestraff och demonstrationer där det sjungs ”Cara al Sol” och viftas med Francotidens variant av spanska flagga. När man läser en roman om spanska inbördeskriget i oktober 2017 är det ganska enkelt att se parallellerna. […][...]

Det var under hösten 2015 som vi vände känslan av otillräcklighet till handlingskraft och förenade oss, delade på ansvaret och erkände. Vi kunde inte bära skulden ensamma. Tidningarna var fulla av ”Så hjälper du” och antalet volontärer slog i taket. Då fanns hopp, sen kom mörkret. Anna Jörgensdotter och Charlotte Qvandt har plockat en spretig, […][...]

Anna Jörgensdotter fann inspirationen till sin bok om Ester Henning i Maud Nycanders dokumentärfilm Konstnärinnan på avd. 22. Drömmen om Ester följde henne när hon, som småbarnsmamma med mycket att göra och en brinnande lust att skriva, försökte hitta en balans mellan eget skapande och omvärldens begränsningar. Esters egna begränsningar var visserligen av annat slag: […][...]

Under 2014 kommer ett flertal feministiska antologier ut i Sverige. I Vår kamp ger nio olika författare nya stämmor till feminismen à la idag. Anna Jörgensdotter skriver i sin novell Monster om hur en kvinna hör underliga ljud från grannen: det låter som att grannfrun blir misshandlad av sin man. Då hon försöker hjälpa till […][...]

Mamma, mamma, mamma, mamma, mamma, mamma, mamma, mamma, mamma, mamma, mamma, mamma och mamma. Så många mammor finns i den här boken. Tretton mammor beskrivs av tretton barn, kulturpersonligheter, författare. För min del får jag lätt upp en stereotyp bild i huvudet när jag hör ordet ”mamma”. Något tryggt, skyddat, bullbak och knän som plåstras […][...]

T-shirts så svarta att de slukar sol, slukar hela sommarlovet Jag slösade livet på att springa längs stranden och hala en drake. Man får känslan av att befinna sig långt, långt. Jag läser antagligen Viktor Johanssons andra diktsamling fel, inte för att jag tror att det finns något rätt eller fel sätt att läsa diktsamlingar […][...]

Jantemolnet hänger tungt och tryggt över byn utanför Sandviken. Här växer två bröder och tre systrar upp. Karin som har förmågan att lugna alla i sin omgivning, Emilia med de stora drömmarna, ordentliga Sofia, tystlåtna Edwin med hemligheten och äventyrslystna Otto. Berättelsen tar avstamp 1938. Kriget hägrar, men ännu är det framtid och drömmar. Och […][...]

Skurups skrivarlinje har skördat en stor knippe fina, unga författarnamn genom åren, såsom till exempel Anna Jörgensdotter, Mirja Unge, Sara Villius, Jerker Virdborg och Andrzej Tichý. Alla har de gått sitt eller sina år på skrivarlinjen i Skurup och där har drömmen fått kraft att bli alltmer verklig. Skurups antologi är den utav landets skrivarskoleantologier […][...]

Allra svårast är det när man verkligen, verkligen gillar något. Inte bara intellektuellt men gapande känslomässigt. Man formulerar och formulerar om och upptäcker att man använder samma högtravande fraser tusen gånger på rad. Jag har nog alltid känt att Anna Jörgensdotter skriver just precis det där som jag skulle vilja skriva om jag kunde skriva. […][...]