När hon är med sin bästa kompis Juno är de oftast hemma hos Juno. Iris säger att det är roligare där, men sanningen är att hon är rädd för att hennes föräldrar ska vara arga. Det är en hemlighet som inte ens hennes bästa vän får veta.

Ibland blir Iris och Juno osams. Det kan till exempel vara när de spelar spel och någon vinner flera gånger i rad. Då kan man tro att någon fuskar. Då kommer Junos föräldrar och säger åt dem att de ska sluta bråka. Senare hörs höga röster i köket. Junos föräldrar låter arga på varandra. Iris blir orolig och känner att hon kanske vill gå hem. Men Juno blir inte rädd utan springer till köket. Iris smyger efter. Juno säger till sina föräldrar att sluta bråka.

Iris jämför med hur det är hemma hos henne. Hon märker på en gång när hennes föräldrar börjar bli arga. Då tar hon med sig sin lillebror in på sitt rum och hoppas att det inte ska bli värre.

När mamma blir arg på Iris brukar hon säga ”Jag är så trött på dig, du bara bråkar och förstör”. Sen drar hon Iris in i rummet och kastar henne i sängen. Det gör så ont i armen och ibland får hon röda märken på knäna.

Iris pappa blir alldeles tyst när han blir arg, men hela kroppen utstrålar ilska. Han kastar saker på henne och lillebror. Det är otäckt och gör ont.

Men där hemma hos Juno vågar plötsligt Iris fråga Junos föräldrar hur arga vuxna egentligen får bli? Junos pappa svarar väldigt pedagogiskt på den frågan. Han säger bland annat att det är okej att vuxna blir arga ibland när de tycker, känner eller vill olika saker. Men de får inte säga eller göra saker som skräms eller gör någon illa. Och Junos mamma tillägger att om vuxna bråkar på ett sätt som är farligt eller läskigt kallas det våld.

Därefter följer en pedagogisk diskussion om hur man vet om det är våld.

– Föräldrar får aldrig slå barn. Inte ens om barnet gjort något som är fel eller dumt. Det är alltid förbjudet och aldrig barnets fel.
– Vuxna får inte heller hota barn, eller skrämmas genom att säga eller göra elaka saker. Då gör man illa barnets tankar och känslor.

Hur arga får vuxna bli? är en viktig bok som på ett tydligt och klokt vis berättar för små barn att det inte är okej för vuxna att hota, skrämmas eller göra illa. Men om det händer så finns det tips hur man ska få hjälp. Prata med någon vuxen du litar på. Det kan vara en farmor, sin kompis föräldrar, någon vuxen i förskolan eller skolan, en snäll granne eller kanske för de som jobbar på sjukhus.

På kvällen funderar Iris vilka vuxna hon kanske skulle våga berätta för. Det finns flera hon har förtroende för. Och där tar boken slut. Eller vänta, inte riktigt. Det slutar med en bild där hon sitter med sina två fritidspedagoger. De sitter på varsin kudde på golvet och de vuxna ser trygga och lugna ut. Det inger hopp.

Sen finns en text om barnkonventionen som är en lag i Sverige. Där står att alla barn har rätt att leva utan våld.

Den boken kan med fördel läsas på förskolan och vara ett diskussionsunderlag tillsammans med barn. Jag tycker om att den är så tydlig och på ett didaktiskt vis förklarar vad som är okej och inte okej för vuxna att bete sig mot barn. Illustrationerna jobbar med mångfald och inkludering, vilket är jättefint. Någon sitter i rullstol, flera har mörkare hudfärg men det har liksom inte med berättelsen att göra. Det normaliserar på ett bra sätt.

Similar Posts:

• Privat- och piratgrejer
• Om att våga släppa taget
• Om man är liten och rädd
• Mammors längtan bort
• Drömsk vänskap som utvecklingspsykologi

Det handlar inte till att barn själva ska stoppa kränkningar och sexuella övergrepp. Det ansvaret kan aldrig ligga på ett barn utan det är alltid vuxnas ansvar, men genom att göra ämnet pratbart kan vuxenvärlden lättare veta vad barn behöver och upplever skriver Rädda Barnen.

När en ska prata med barn om svåra ämnen är litteraturen en guldgruva att hitta kraft och ord ur. 2018 kom boken Bara den som vill skriven av specialistsjuksköterskan Anna-Carin Magnusson. Berättelsen handlar om Liv. Hon älskar allt som har med pirater att göra, har till och med döpt sitt marsvin till Pirat. Men hon gillar inte lakrits och ibland gillar hon inte Johan. Han är en vuxen som skojar mycket och han brukar ha med sig presenter. Det jobbiga är att Johan vill att Liv ska sitta i hans knä så att han kan kramas och hålla på med hennes hår.

Liv tycker inte om när Johan gör så, men han skämtar bara bort det. När hon berättar det för sina föräldrar förstår de inte. Johan är ju så snäll och blir dessutom så glad när Liv sitter i hans knä.

Tackolov har Liv sin kompis Alice. Hon säger till Liv att barn faktiskt inte alltid måste göra som de vuxna säger. Det finns saker som som vuxna inte får bestämma åt barn.

Kramar och vem man ska vara nära får de inte bestämma över.

Detta förstärks av den lyhörda pedagogen Cissi på förskolan. Ur detta kommer en fördjupad diskussion kring vilka delar av kroppen som det är extra viktigt att själv bestämma över. Snippan, snoppen, rumpan, brösten och munnen brukar kallas för kroppens privata delar.

- Ingen får göra något med någon annans privatsaker som den inte vill eller inte förstår, säger Cissi.

Bara den som vill är en angelägen bok. På ett pedagogiskt och klargörande vis förklaras det att det är en själv som bestämmer vad ens kropp vill vara med om. Jag känner att genom att läsa den här berättelsen för barn, gärna vid ett flertal tillfällen, så kan betydande diskussioner uppkomma. Att känna efter vad som känns fel och ha rätt att säga det är oerhört viktigt.

Bokens akilleshäl är illustrationerna. Även om de är ambitiösa med små, fiffiga detaljer ser de mest ut som stelfrusna ögonblick. Men det ursäktas av den tydliga texten som på ett briljant sätt lyckas sätta orden på hur du kan prata med barn om vad en får och inte får göra mot varandra.

Historien innehåller även fniss och skoj. Det är till exempel lite kul att Liv blandar ihop orden privat och pirat. Men samtidigt är det som hon säger i slutet:

-Jag är ju nästan som en pirat som vaktar sin skattkista. En pirat bestämmer vem som får komma nära skatten och jag bestämmer vem som får vara nära mig. Det är en PIRATSAK helt enkelt!

Similar Posts:

• Hemligheter och ilska
• Om gulliga kaniner och rätten att själv få välja
• Problemfri förskolestart
• Drömsk vänskap som utvecklingspsykologi
• Tvillingtvivel och sopgubbar