Anders Skoglind "Serier från Vittula"

Johan Wirdelöv — Tue, 04 Oct 2005 23:00:00 +0000

När en roman är tillräckligt framgångsrik överförs den ibland till andra medier, gärna till film, och numera oftare och oftare till serier. Att så skulle ske med Mikael Niemis roman Populärmusik från Vittula förvånar inte, för den har goda förutsättningar. Den fick bra kritik på tidningarnas kultursidor och vann Augustpriset år 2000, samtidigt som den sålde hejdlöst och fick en folklig förankring. Dessutom är komiken utformad på ett karikatyriskt och burleskt sätt som är tacksamt att illustrera i bilder. Det som romanen i första hand är känd för är ju den drastiska humorn, den slagkraftiga finalen till varje scen, det råa och hjärtliga asgarvet.

Anders Skoglind tecknar i en mycket klassisk seriefigursstil, en stil som påminner om folkhemsserier som 91:an och Åsa-Nisse. Det är tydliga, uttrycksfulla kompositioner där mössan lyfter på den som blir förvånad, där svettdropparna skvätter från den som blir rädd, och där det osar svart rök från den som blir förbannad, där frågetecknen och utropstecknen flödar tillsammans med ljudeffekter i stora bokstäver. Det är en stil som är välfunnen, lika lättsmält och tillgänglig som humorn i romanen.

Det heter att seriealbumet är gjort "fritt efter" romanen, så istället för att ha tecknat berättelsen från början till slut har Skoglind skapat fristående, sexrutiga sidor som kan läsas separat. Vissa av scenerna är plockade direkt ur romanen, som när Matti ska kremera sina infångade råttor, medan andra scener är konstruerade av Skoglind själv utifrån den exotiska Pajalakulturen. Fokusen på humorn är total och därmed utelämnas två andra av romanens betydande delar: dels de starka beskrivningarna av det norrländska landskapet, och dels biten som handlar om att växa upp i ett litet samhälle och viljan att fly därifrån. Albumet kan sammanfattas som en koncentration av romanens humor, men i tillgängliggörandet går något av komiken förlorat. Den som skrattade högt åt romanen får nog nöja sig med ett leende från serierna, för trots allt är scenerna rikare och starkare i textform, i sitt sammanhang av återkommande namngivna karaktärer istället för bland Skoglinds mer fristående form.

Jag tänker mig att detta är seriealbumet som köps på en bensinmack vid en motorväg och tas hem för att användas som dasslektyr. Och det är menat som en komplimang. Medan romanen hyllades av både kultursidor och gemene man, attraherar seriealbumet mera den sistnämnda. Och var hör Pajalas grovkorniga, mustiga skrönor hemma? Nå, int ä dä på nå sörländsk kulturredaktion int.

dagensbok.com » Anders Skoglind

Anders Skoglind "Serier från Vittula"

Similar Posts: