Grått hav är visserligen bara den andra roman av årets ALMA-pristagare Marion Brunet som jag läser, men jag tror mig ändå ha fått en viss känsla av hur bra hon är på att bygga upp spänning. Frågor. Hot. I inledningsscenen till Grått hav har våldet redan inträffat. Ett gäng tonårskompisar står på segelbåten som skulle […][...]

Vi var säkert många som, när årets ALMA-pris tillkännagavs första april, letade efter en ingång till Marion Brunets författarskap. På svenska finns ännu inget, och min franska duger tyvärr långt ifrån till att läsa romaner, men jag fick fatt i en begagnad utgåva på engelska, Summer of Reckoning. När den lite bedagade pocketboken anlände visade […][...]

Melinda är 13 år och har precis börjat på high school. Ingen av hennes tidigare vänner – eller någon annan heller, för den delen – pratar med henne längre. Det har att göra med en fest i slutet av sommaren. Melinda ringde polisen, som kom och avbröt festen och omhändertog ungdomar. Vad ingen vet är […][...]

När vinnaren av årets ALMA-pris tillkännagavs i våras, franske Jean-Claude Mourlevat, fanns ingen av hans böcker översatt till svenska. Lagom till (den digitala) prisutdelningen i slutet av maj släpptes emellertid Jefferson, en både traditionell och lite märkligt nyskapande deckarberättelse för mellanåldern. Titelpersonen, den unge igelkotten Jefferson Bouchard de La Poterie, för en småborgerlig och trivsam […][...]

Jag leker för mig själv. Det börjar redan innan det börjar. Den första raden i Baek Heenas Magiska godiskulor är utslängd på bokens titelsida. Där svävar den ensam mot en bakgrund av grå skolgårdsbetong och några glaskulor i en ritad trekant. Enstaka, suddiga höstlöv och kvistar ligger spridda runtomkring. Historien har sipprat ut ur sig […][...]

Två små kattsyskon går ut i regnet tidigt en morgon. De hittar ett litet moln som fastnat i ett träd och tar hem det till mamma, som bakar bröd av det. Molnbullar. När bullarna är klara och mamman öppnar ugnsluckan svävar bullarna ut i rummet, och när barnen äter av dem kan de också flyga. […][...]

Han känner igen henne, polisen som stannat framför den vitblonda, magra tonårstjejen i Jacqueline Woodsons roman Beneath a meth moon. Hon sitter utanför järnaffären med sin kartongskylt framför sig, ”homeless and hungry”, men det hon egentligen behöver pengar till är droger. Metamfetamin. ”Jesus!”, utbrister han, när han tagit en närmare titt på henne. ”You’re a […][...]

Människor kommer och går i ALMA-pristagaren Jacqueline Woodsons romaner. De dyker upp, de lämnar, de kanske dör och lämnar svårläkta sår efter sig, men de gör intryck. De förändrar människorna de möter. De betyder något. En sådan människa är D Foster. Hon dyker upp på berättarens och hennes bästis Neekas gata en dag, och de […][...]

Tolvåriga Feni blir inte särskilt glad när hon får veta att en främmande flicka ska flytta in hemma hos henne. Hon vill vara i fred. Ha sitt hus och sin mamma för sig själv. Hon blir rent ut sagt förbannad. En främmande flicka, och till råga på allt en gravid flicka? Rebecca är femton år, […][...]

Jag kan inte påminna mig att jag någonsin tidigare läst en självbiografi i diktform, fast när jag tänker på det låter det ju konstigt. Vad är väl minnen om inte fragment, lösryckta bilder – som dikter? En sådan diktsamling är Brun flicka drömmer, Jaqueline Woodsons självbiografi och första bok att översättas till svenska. Det krävdes […][...]