Patti Smiths två memoarer, Just Kids och M Train, är båda bland det bästa jag läst i genren. Jag kan lyssna på (eller läsa, då) Patti Smith tala om livet och skapandet och kärleken och musiken och litteraturen och att egentligen bara själv vara en beundrare av andra i timtal. Men samtidigt har jag undrat […][...]

19 år gammal – byxmyndig, straffmyndig, men lagligen fortfarande ett barn – kastar sig Anne en natt från muren till fängelset där hon spärrats in på sju år, bryter foten, hasar sig bort till landsvägen och blir upplockad av en passerande motorcyklist med dunkelt förflutet. Han hjälper henne fly, hon förälskar sig i honom, han […][...]