Jag har tidigare läst Agnes Lidbecks romaner Finna sig, Förlåten och Gå förlorad. Det totala antalet sidor för alla tre böckerna är färre än tegelstenen Nikes bok på 744 sidor. Och jag har hört klagomål på att den är för lång. De som har klagat kanske hellre hade velat ha den uppdelad på tre romaner? Tja, […][...]

Ellen och Maria är systrar, men håller mest pliktskyldigt kontakten. När pappan går bort möts de i barndomens sommarhus, där minnena tränger sig på. I Förlåten finns likt i debuten Finna sig Lidbecks obarmhärtiga stil kvar. Hon gräver fram det lilla i människan, och fokus ligger ofta på detaljerna; hur den ena systern blir plötsligt […][...]

Förra året kom Agnes Lidbecks uppmärksammade prosadebut Finna sig. Roman nummer två, Förlåten, gavs ut redan i våras. I DN går det numera att läsa hennes betraktelser i kulturdelen på söndagarna. På biblioteket där jag jobbar har reservationsköerna till de båda romanerna tidvis varit långa. Agnes Lidbeck har snabbt blivit en av Sveriges mest lästa […][...]

Redan vid första anblicken av omslaget på boken Blybröllop känner jag mig som läsare lite kluven. Är det här en deckare eller någon form av feelgoodroman? Ett brudpar mot mörk bakgrund; hon i vit brudutstyrsel, han i mörk kostym, sittande runt ett bord med en enormt stor rödrosa blomma. Hon ser ner och skriver något […][...]

Anna är en alldeles vanlig kvinna i ett alldeles vanligt förhållande, kanske har hon ett något större behov än andra av att bli sedd och bekräftad. Det börjar efter förlossningen. Naturligtvis fanns det ett före men det är ändå där det börjar. Tvåsamheten krönt med ett nyfött barn. Ännu något att pricka av. Ännu något […][...]