Jag är ingen Denise Rudberg-läsare. Hennes ”Elegant Crime” lockar mig inte alls. Med andra världskrigsförlagda serien Kontrahenterna gjorde jag ett halvhjärtat försök, men kom aldrig in i det. Ändå kan jag inte låta bli att plocka upp Dancing Queen när den passerar mig i lånedisken. Jag är svag för 1970-talet, och det här ska vara […][...]

Berättaren är tretton. Det är 1970-tal. Platsen är förorten till en icke namngiven stad, men det finns tunnelbana och de fina villorna ligger invid Mälaren så då vet man. Men det är av mindre betydelse. Berättaren har bestämt sig för att att hon ska därifrån så fort det bara är möjligt. Skolan är platsen där […][...]

En sommarkväll 1971 intar 700 fjollor Kungsholmen när Club Etoile inviger sina nya lokaler på Scheelegatan. För en kväll äger denna trakasserade och marginaliserade grupp världen. Samtidigt, en bit därifrån, är staden bara ett fjärran ljusskimmer. Där växer en liten pojke upp. Mikael. Som en typiskt gardellsk pojke är han diffust ”fel”. Han längtar bort, […][...]

Jag har ingen aning hur det kommer sig att jag plötsligt verkar ha utvecklat någon sorts faible för romaner i ambassadörsmiljö. Häromsistens läste jag Ambassadören på Portland Place av Denize Karabuda och nu Smugglarna från paradiset av Henrik Sjöberg. Den senare av de två utspelar sig på 70-talet då Nordkorea öppnade en ambassad i Stockholm. […][...]

Här i Sverige har 1970-talet ofta förknippats med en stark vänstervåg. I det allmänna pratet om vänsterrörelsens meningsutbyten är omdömena ibland raljerande. Striderna om den ”rätta” socialismen var många. I det lilla partiet KFML gick diskussionsvågorna höga och en grupp utbrytare bildade sitt eget parti med tilläggsändelsen ( r ) – som stod för revolutionärerna. […][...]

Kalle Lind har gjort sig känd som en radiopratare och författare med mycket att säga om en hel massa populärkultur – gärna lite obskyr eller bedagad. Humorduon Hasse Alfredson och Tage Danielsson kan kanske räknas dit med ett visst nödrop, för går det att föreställa sig något mer etablerat under en lång period i svensk […][...]

En gång i tiden var Göteborg en viktig varvsstad. Stora fartyg som kom att trafikera världshaven byggdes på varven på Hisingen. Och att bygga dessa fartyg krävde mängder med arbetare. Det var jobb som också krävde yrkesskickliga arbetare, och som därför var relativt eftertraktade. Det var också en i hög grad manlig arbetsvärld. Det var […][...]

Läser man tidningarnas recensioner av Henrik Bromanders senaste roman, Skymningstid, kan man lätt dra två slutsatser: För det första att den kanske inte är hans allra bästa. För det andra att det är en väldigt högt satt ribba. På den andra punkten är bara att hålla med. Bromanders är ett konstant intressant författarskap. Han kommer […][...]

Efter att ha plöjt igenom Kerstin Ekmans kriminalroman Händelser vid vatten är det lite svårt att veta var jag ska börja, för det är så mycket jag tycker om med den här boken. Det blir svårt att välja ut några enstaka saker att lyfta fram. Egentligen är jag lite rädd för tjocka böcker för jag […][...]

Att läsa Mot San Fransisco är att få ge sig hän åt fantasin om en road trip som bryter av ens mediokra liv och slutar i någon sorts frihetlig extas; att ta sin bil, köra ut i öknen och sedan över kanten à la Thelma and Louise. Den totala extasen uteblir dock när huvudkaraktärerna Julie […][...]