Jag känner mig egentligen lite obekväm med att boktipsa/recensera poesi. Varför vet jag inte, jag har aldrig några sådana problem med att skriva om skönlitteratur. Det måste vara något slags intellektuellt mindervärdighetskomplex som gör sig gällande.

Det härliga (och problematiska) med poesi är att hälften av texten som regel finns mellan raderna, man får oftast själv tolka innehållet efter bästa förmåga. Det gör poesiläsande till en kontemplativ och långsam sysselsättning. Ibland blir man glad, ibland sorgsen, ibland arg. Har man tur så är det på grund av att poeten är bra på att förmedla sina sinnesstämningar, har man otur så blir man arg för att det är så dåligt.

I flera av dikterna påstår Katja Perat att hon är en dålig poet, två av dikterna heter något med ”dålig dikt” i titeln, och en heter till och med:

Varför jag är en dålig poet. En dålig filosof och en dålig människa

Perat är dock inte  alls en dålig poet, tvärt om, jag tycker det hon skriver är alldeles utmärkt. Iakttagande och funderande med intressanta ordvändningar.

Ibland under läsningen kommer jag att tänka på Dorothy Parker; samma ironiska ton kring kärleken och livet finns i Perats dikter. Ibland påminns jag istället om Bodil Malmsten och hennes fundersamma men rakbladsvassa stil. Sämre sällskap kan man ha i ordens värld.

Att Perat är kultur/litteraturskribent märks också tydligt, de små hänvisningarna i texten till litteraturhistorien finns där om man letar. Både Baudelaire och Flaubert är med på ett hörn, Star Wars dyker också upp i periferin. Även Freud och hans ”das unheimliche” (det vill säga, det läskigt obekanta i vardagen, eller det läskigt vardagliga i det obekanta) blir omnämnt

Dessutom besvarar hon den urgamla frågan om varför allt faller sönder, kanske en blinkning till Chinua Achebe och hans roman Allt går sönder. Hon skriver:

Saker faller sönder eftersom de vill bli lämnade ifred.

Jag tror att hon nog har rätt i den analysen.

Jag har i övrigt ingen koll alls på moderna (eller eller äldre) slovenska poeter, men påminner de om Perat är jag intresserad. De bästa har fallit kommer jag att ta fram ur bokhyllan och läsa flera gånger.

Översättningen kan jag ju egentligen inte tycka något om då jag varken kan eller har läst Perat på originalspråk men jag tycker att språkdräkten i den svenska utgåvan är väldigt bra.

Så, jag rekommenderar verkligen en genomläsning för den lyrikintresserade. Alla borde dessutom läsa poesi, så rekommenderad genomläsning för alla läskunniga med andra ord.