Flockmatrisen börjar med flocken – gruppen, det gemensamma – innan texten går över till ett jag och ett du. Och direkt från de första raderna etableras en tydlig ljudbild, inte minst genom konsonanterna: flocken och fårens f, klockornas klingande k, stillsamt sammanhållet som s. Som om just de här orden hör ihop. Varje gång ett ljud repeteras och varje gång texten sticker iväg med ett nytt ljud, så påverkas rytmen. Det känns självklart att just de här orden ska utgöra just de här raderna som bildar de här dikterna med den här rytmen.

Med precision mejslar Daniel Mårs och Charlotte Qvandt fram Flockmatrisen. Mårs har tidigare skrivit diktsamlingen Simonillusioner och Qvandt har publicerat flertalet titlar inom poesi samt romanen Strålgångar som gavs ut förra året. Det här är dock första gången som de ger ut en bok tillsammans, även om den föregåtts av den fristående dikten Svikt.

Trots att dikterna spelar med ljud och orden vrids och vänds på och dubbla betydelser vecklas fram, känns det direkt att det här är på allvar. Vi får tårar, fläckar och en avhuggen arm redan på de första sidorna. Det här är ingen lek.

Vi kan karva med våra naglar:

Jag vill kantra och falla
Dela och hålla,

lova dig

Så växer förhållandet mellan jaget och duet fram – det där nära, skyddslösa.

Inget utrymme för gömställen
Ingenting som sitter löst

[–]

Syrsor äter vad de får i sin mun
Utan näring äter de varandra

Men också:

Jag känner varje vind
Varje centimeter med ekolod

Jag måste finna mig i det
och förstå vilken öppning som är djup nog

Flera bäckar ymniga

Jaget i förhållande till viet, en omöjlighet och en nödvändighet på en och samma gång.

På förlagets hemsida finns en kortare text där poeterna berättar om sin gemensamma skrivprocess. Läs den gärna, den är skriven med samma känsla för språk och stil som boken. Där framgår det att för dem har ”skrivandet aldrig handlat om att gå i dialog utan om att finna en gemensam röst.”

Ja, kanske är det precis just så en text om det gemensamma och jaget i förhållande till viet måste skrivas för att komma såhär nära.