Min man letar bland kryddburkarna och utbrister förvånat ”är det du som har köpt smoked paprika? Varför det – det låter mer som något jag skulle skaffa” och han har helt rätt. Jag är inte en sån som köper smoked paprika – eller, jag var inte, för Portionen under tian fick mig att göra det. En kokbok med hyfsat enkel mat, vegetarisk eller vegansk, billig och miljövänlig – det låter däremot väldigt mycket som något för mig.

Ursprungligen är Portionen under tian en receptblogg där grundtanken helt enkelt är att en portion av maten som presenteras aldrig ska kosta över tio kronor men jag har bara läst om den, aldrig sökt mig till själva källan. Alltså kan jag inte uttala mig om vägen från ett medium till ett annat. Den första femtedelen av boken är en introduktion – till bl.a. konstruktiv snålhet eller hur man sparar såväl pengar som jordens resureser, vad som kan vara bra att ha hemma, hur man gör en inköpslista, baljväxter, eftersom de är en så väsentlig del i såväl billig som vegetarisk matlagning och tips på olika tillfällen då vissa recept passar särskilt bra.

Tyngdpunkten ligger på grytor, soppor och röror – som oftast när det är vegetarisk mat – men det finns också såväl frukost- som mellanmålsrecept. Många av rätterna passar extra bra på hösten. Det är säsong för rotfrukter och det passar bra med något värmande och kryddigt. Det kan också vara bra med en nystart vad gäller matvanor så här efter sommar och semestrar och kanske lite fler matlådor – vissa av recepten rekommenderas särskilt för detta och finns också beräknade för ett större antal portioner än de standardiserade fyra.

Jag blir glad och inspirerad, eftersom utgångspunkten är att inget är hugget i sten. Man kan byta ut råvaror och kryddning, många rätter är tillkomna just som variationer på något annat och det känns väldigt tillåtande, samtidigt som nästan inga förkunskaper krävs. Sedan får jag väl en bekräftelse i att min standardmatlåda sedan länge är en eller flera gamla glasburkar som används om och om igen, vilket här rekommenderas.

Väldigt mycket ryms på 150 sidor, och då är ändå hälften helsidor med fotografier av Ulrika Pousette – där varenda rätt ser ut att vara jättegod – så jag blir förvånad när jag ser receptregistret som är mycket kortare än jag väntat mig.

Om det finns något jag inte riktigt gillar så är det nog det upprepade användandet av ordet ”cheap” i stället för snål eller sparsam. Det förklaras varför men blir ändå inte riktigt bra.

På fredag är det dags för klimatmarscher runt om i landet (och världen). Knytkalas med rätter ur den här boken skulle vara perfekt som fortsättning på kvällen – eller början på ett lite annorlunda sätt att se på mat.