Jag är, om jag får säga det själv, ganska bra på att köpa presenter till andra. Ännu bättre är jag emellertid på att köpa presenter till mig själv, och när jag väl släpat mig ut i julhandeln – jag hör definitivt inte till dem som skulle ange ”shopping” som en hobby – så följer både det ena och det andra med hem.

Den lilla boxen med sex pixiböcker för vuxna, signerad Nina Hemmingsson, är en av dessa julklappar till mig själv. En liten munsbit som slinker med i varukorgen. Jag är kanske inte alldeles övertygad om att det här är ett format för vuxna, men det kan ju vara värt ett försök, liksom.

De sex små böckerna har titlarna Om relationer, Om sex, Om ångest, Om fest, Om djur och Om barn. Ibland består de av Hemmingssons karaktäristiska enrutingar, ibland lite längre berättelser eller betraktelser. Det är lite som om förlaget sagt: ”Gör vad du vill! Du har 24 x 6 sidor på dig.” Det blir bra, förvånansvärt bra. Små munsbitar.

En hel del känner jag igen från tidigare album, en enruting – två krogbord; han: ”Jag är inte intresserad. Du är full och äcklig”; hon: ”Herregud, det stämmer ju precis! Som om vi redan kände varann. Det här är magiskt!” – har jag till och med som kylskåpsmagnet. Fast det gör ingenting. De är värda att återbesöka.

Hemmingsson balanserar, träffsäkert darrande, humor med den svartaste ångest och satir, en skarp blick på mänskligheten med den djupaste självupptagenhet. Det passar på något sätt riktigt fint för det här på en gång snyggt kvadratiska och barndomsnostalgiska formatet.

Som praliner spetsade med ångest, eller kanske snarare: ångest spetsad med choklad.