Recension

: En sommar med Baudelaire
En sommar med Baudelaire Antoine Compagnon
2016
Atlantis
7/10

Compagnon nalkas Baudelaire utan ambitionen att säga allt

Utgiven 2016
ISBN 9789173538480
Sidor 172
Orginaltitel Un été avec Baudelaire
Översättare Jan Stolpe
Först utgiven 2015

Om författaren

Antoine Compagnon, född 1950 i Bryssel, är litteraturforskare och professor i fransk litteratur vid Collège de France i Paris och professor i fransk litteratur vid Columbia University i New York. Han är specialist på Marcel Proust och har bland annat skrivit två böcker om Michel de Montaigne och tre böcker om Charles Baudelaire.

Sök efter boken

Under sex veckor sommaren 2014, från mitten av juli till slutet av augusti, kunde man varje vardag i fransk radio lyssna till drygt fyra minuter långa program om Charles Baudelaire.

Texterna för radion, om denna parisiska, litterära storhet var skrivna av den belgiske, i Paris bosatte, litteraturforskaren Antoine Compagnon. Programmen sammanställdes senare i en bok, som översattes av Jan Stolpe och utkom på svenska 2016.

Titeln på boken En sommar med Baudelaire, kan först få läsaren att tro att texterna kanske erbjuder lite inblickar i Baudelaires liv, med betoning på somrarna. Eller att det kan vara så att sommaren är en särskilt lämplig årstid för läsning av Baudelaire, eller att Baudelaire ofta har sommaren som tema i sina dikter och i sin prosa. Ja, många olika funderingar kan dyka upp vid åsynen av bokens titel. Men den syftar alltså på att boken består av radiosommarprogram. För det finns väldigt lite dokumenterat kring hur Baudelaire tillbringade sina somrar, och han skrev väldigt lite om sommaren. Antoine Compagnon konstaterar att Charles Baudelaire var ”skymningens diktare, skuggans, saknadens, höstens.”

”Höstsång”, som tonsattes av Gabriel Fauré och ofta citerades av Proust, förblir en av de mest minnesvärda dikterna i Baudelaires diktsamling Det ondas blommor – som faktiskt utkom på sommaren – den 25 juni 1857. Här de inledande fyra raderna i Jan Stolpes översättning:

Vi dyka snart i dimmorna de kalla;
farväl, vår sommars alltför korta sken!
I staden hör jag redan veden falla
med dova ljud mot huskvarterens sten.

”Med senhösten återkommer tiden för minne och fantasier, för spleen och melankoli, förmågor och känslor som är oskiljaktiga från vår bild av Baudelaire”, skriver Compagnon och tillägger att det är den nedgående solen som Baudelaire hyllar: förnattens ögonblick, skymningen hellre än gryningen. Han förknippar den älskade kvinnan med skymningen eller natten.

Det är alltså de andra tre årstiderna som Baudelaire hyllar. Dessa två rader inleder dikten ”Dimmor och regn”, också ur Det ondas blommor:

Sena höstar, vintrar, vårar dränkta i lera,
sövande årstider, ni som min själ håller av

I 33 småkapitel belyser sedan Compagnon denna franska författarikon, den som han beskriver som ”en sårad och bitter människa, en grym slagskämpe, en genial dåre, en som gör en sömnlös.” Compagnon gör nedslag i hela Baudelaires liv. Men Sommar med Baudelaire är en liten bok rent fysiskt och meningen verkar vara att dyka ner lite här och lite där i hans liv och verk, för att väcka ett intresse, ”utan ambition att säga allt”, som han beskriver det. För dem som Baudelaire är en nästan ny bekantskap, fungerar det säkert utmärkt med en sådan introduktion via ett återkommande kort radioprogram. Men jag tror inte så många som inte förut känner till och har läst mycket om och av Baudelaire, skulle börja med att läsa just denna bok. Vet man inget, vill man nog hellre läsa en riktigt omfattande kronologisk biografi först.

Men det som jag speciellt kommer till ökad insikt om genom att läsa denna bok, är insikten om hur plågad Baudelaire måste ha känt sig och detta till stor del på grund av droger. Han förstörde med all säkerhet tidigt sitt psyke med droger. Drogernas verkan och efterverkan fick honom sedan att sova dåligt, att somna i ångest och att vakna i ångest. En störd sömn påverkar hela den följande dagen och ger upprörda nerver, retlighet, överkänslighet, kraftlöshet och till sist sjukdom. Baudelaire hade säkert kunnat leva ett betydligt lyckligare och mer harmoniskt liv om han helt undvikit alla droger. Men då hade vi inte haft hans poesi och prosa, i alla fall inte med det innehåll och den stil den fick och har.

Eva Björnberg

Publicerad: 2018-01-06 00:00 / Uppdaterad: 2018-01-02 16:21

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #7203

Inga kommentarer ännu

Kommentera

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?