I min släktforskning stöter jag då och då på riktigt intressanta uppgifter. När jag forskade om min farmors farmors far Magnus Hesslén, som var präst och även hängiven botaniker och runolog, upptäckte jag att han under flera år på 1810-talet arbetade som pastorsadjunkt hos kyrkoherden Bengt Bergvall i Åker i Småland. Där fanns den berömde författaren och dramatikern August Blanches rötter, för Bergvalls äldste son var Mårten Christoffer Bergvall, far till August.

August hade kommit till utanför äktenskapet och Bergvall ville inte gifta sig med modern, utan föredrog att gifta sig med en rik änka. Sonen växte därför upp hos sin mor, Catharina Hedberg och hennes man, som hade det vallonska efternamnet Blanche, men som försvenskats till Blanck. Till slut fick den berömde sonen August ärva sin riktiga far, Bergvall, som arbetade som kyrkoherde i Eleonora församling i Stockholm och ägde en malmgård på nuvarande Östermalm. Till denna malmgård flyttade August Blanche. Malmgården låg där Östra Real nu ligger, vid Karlavägen, och revs 1889.

Nu har Per Wästberg, ledamot av Svenska Akademien låtit ge ut ett urval av Blanches samlade noveller i serien Svenska Klassiker utgivna av Svenska Akademien. Wästberg har valt ut 36 av de drygt 200 som finns totalt. En av novellernas titel har fått ge boken dess titel: Marmorbruden. Tyvärr är boken helt utan illustrationer, förutom vad gäller omslaget. De omfångsrika kommentarerna och ordförklaringarna i slutet av boken är mycket detaljerade och lärorika att ta del av. I bokens innehållsrika förord visar Wästberg stor beundran för Blanche, som han anser var den mest populära svenska författaren före Selma Lagerlöf. Men här vill jag själv tillägga att Emilie Flygare-Carlén måste ha varit minst lika populär. Emilie var nära vän till Blanche och hon har berättat om honom i sin bok Minnen av svenskt författarliv 1840-1860, som utkom 1878.

Jag tycker att alla dessa spännande, sorgliga, humoristiska och ganska fantastiska noveller i detta urval är läsvärda. De utspelar sig i ett svunnet Stockholm och bygger på minnen från August Blanches barndom och ungdom, på 1810-30-talet. Hans närmaste förebild i detta var den så gott som jämnårige Charles Dickens och hans debutbok Sketches by Boz från 1836, påpekar Wästberg. Det vimlar av olika slags människor från olika samhällskategorier, rika och fattiga, gamla och unga i Blanches noveller, vilka han är skicklig på att göra levande och intressanta. Han anger bestämda gator och adresser där de bodde, där de roade sig och där de arbetade; ”det är kulturhistoria och socialhistoria i överflöd”, som det står i förordet.

Med andra ord rekommenderar jag alla att ta del av August Blanches noveller, vilka anses vara det bästa han skrivit. Bland hans teaterpjäser är lustspelet Ett resande teatersällskap mest framgångsrikt. Pjäsen filmatiserades 1972, se länken här ovan med en liten inblick i denna Kult-TV-serie! Bland Blanches romaner ansåg Emilie Flygare-Carlén att Sonen av söder och nord från 1851 är den bästa.