Biotika är en på många vis klassisk apokalyptisk road movie (fast i bokform naturligtvis). Historien inleds med att Sofie begraver det obehagliga som nyss var hennes man Jens, sedan bränner hon ner ladugården (med kor och allt) och bostadshuset (och för säkerhets skull också åkern).
Med ett avsågat hagelgevär i bagaget tar hon Jens motorcykel och kör mot Stockholm. Under resans gång så får man veta mer om vad som hänt och varför allt måste brinna.
Biotikan i bokens titel är en lysande framgång för läkemedelsindustrin, med hjälp av nanoteknik kan de programmera om elaka bakterier till snälla, ingen mer antibiotikaresistens alltså … mkt bra, heja industrin … sen går allt åt pipan såklart. Biotikan muterar och allt levande kan smittas, effekterna är fruktansvärda och rysliga på många vis.
Jag tror att säkringen gick i mitt skräckcentrum när jag var nio och läste Jurtjyrkogården av Stephen King, så jag kan inte säga att jag blir skrämd av den här sortens litteratur, men jag fascineras av hur äckligt KG Johansson lyckas få allt att bli. Om Skräckel är en litteraturgenre så är det här en bok i topplistan. Allt är rosalila köttmassor, spenliknande tentakler och slask. Ganska fascinerande och utan tvekan välskrivet. Är man känslig för det vämjeliga bör man nog undvika Biotika, men jag tycker att just den delen av boken gör den till lite mer än något som annars kunde ha varit en ganska ordinär apokalypshistoria.
Gillar man tomma motorvägar, döda städer, övergivna bensinmackar, samhällen i upplösning, ohyggliga monster, och blod och slem i massor är Biotika en toppenbok och man vet ungefär vad man får.
En i sammanhanget tyvärr ganska förutsägbar samhällskritik finns förstås med, det hör till apokalypsgenren. Själv tänker jag vara förutsägbar nog att som vanligt hålla med om kritiken mot konsumtionssamhället, de globala läkemedelsindustrierna, de köpta politikerna och de lögnaktiga medierna. Men ändå, nån gång kan det väl få vara en ensam godhjärtad idealistisk hippie som orsakar världens undergång?
Nåväl tillbaks till Biotika, klarar (eller gillar) man äckeleffekterna och den märkliga sexuella stämningen bland pulserande utväxter, köttmonster och andra vederstyggligheter, då har man en rolig, udda och välskriven skräckelroman här. Inte alls barntillåten bör jag kanske tillägga.
Jag rekommenderar en genomläsning, även för den luttrade skräckentusiasten, lite överraskad blir man trots allt här och var under läsningen. En i övrigt hög igenkänningsfaktor är väl mest ett plus för en genreroman? Jag ser fram emot att läsa fler av den mycket produktive KG Johanssons böcker.
Publicerad: 2016-01-03 00:00 / Uppdaterad: 2016-01-02 10:08
Inga kommentarer ännu
Kommentera