Den här vackra vändbara volymen består av två korta, men förvånansvärt innehållsrika böcker; novellsamlingen Kantslag och miniromanen Minna saknar en övningslokal.

Berättelsen om Minna är en prosalyrisk historia med spänstiga enradiga meningar och oväntade, ofta humoristiska vändningar. Minnas pojkvän Lars har gjort slut, ”raderat” henne via sms. Hon ber honom utveckla varför och får strax svar i ett nytt meddelande:

Men jag är ju inte förälskad i dig. Lars har alltid förstått att fatta sig kort. Minna kan inte krama ur honom mer. Lars är en mur. Lars är en igelkott.

Igelkotten Lars verkar dessutom väldigt förtjust i Linda Lund, ”en kanonkula i promenaddräkt”.

Minna som nu blivit av med sin kärlek saknar också andra saker i livet som ett barn och en replokal för sitt musicerande. Hennes relationer med andra – vänner, familjemedlemmar och kurskamrater – frestar på. Hon bestämmer sig för att göra slut med de som besvärar henne, skaffa sig ett ”skitstövelfilter” för att sålla bort en alltmer krävande omgivning.

Någon tröst får Minna ur ett par böcker av filmskaparen Ingemar Bergman. De bär hon ständigt med sig, resonerar, citerar och reflekterar kring.
Så småningom reser Minna bort från allt, till Bornholms klippor, där livet plötsligt ter sig som så mycket ljusare. Kanske fixar sig både det ena och det andra med tiden.

Lika språkligt spänstiga, men innehållsligt betydligt mörkare, är de 15 novellerna i samlingen Kantslag. De korta berättelsernas ögonblicksbilder växer till livshistorier som plötsligt viker av på nya stigar. Det är skissartat och skenbart enkelt berättat i en helt egen ton. Under ytan finns djupet och en kvardröjande känsla av fara och obehag.

Det kan handla om mannen som surfar på kvinnliga mördare när frun gått och lagt sig, eller om reflektioner i en frisersalong. I den beklämmande historien Mamma, mormor och moster Ellen möter vi en normlös, kanske psykiskt sjuk mamma som bryter alla tabun i relationen till sina barn.
Ofta handlar det om människor i beroendeställning, det kan vara djur, barn, makar eller helt enkelt deprimerade personer. Kärnan är den spänning som uppstår då vardagliga och alldagliga miljöer blir skådeplats för existentiella trauman.

I titelnovellen Kantslag (en trumterm) begrundar en kvinna, förkrossande reducerad, sina blåmärken. Mannen själv hade ju varnat henne. ”Det måste finnas en orsak och felet borde i första hand ligga hos en själv” tänker hon.

Hela volymen passar väldigt bra att diskutera i en läsecirkel. Den är kort, den är ”lättläst” och den lämnar tusen uppslag för samtal.

Enligt förlaget har Dorthe Nors tagit världen med storm då böckerna nyligen översatts till engelska. Den svenska pressen har också skrivit positivt. Är du nyfiken på Dorthe Nors finns flera intervjuer på hennes egen webbsida http://www.dorthenors.dk/