Cheryl Glickman har ett system. Hon har rutiner, ett arbete och en hopplös förälskelse i en tjugo år äldre man som i sin tur visar sig vara besatt av en sextonåring. Det är kanske inte så mycket för att mota bort den bokstavliga, psykosomatiska klumpen hon har i halsen, men Cheryl har ett system.

Det har inget namn – jag kallar det bara mitt system. Låt oss säga att en person är nere, eller kanske bara lat, och hen slutar att diska. Snart står disken i travar och det verkar omöjligt att ens diska en gaffel. Så personen börjar äta med smutsiga gafflar från smutsiga tallrikar och detta får personen att känna sig som en hemlös. Så personen slutar bada. Vilket gör det svårt att lämna huset. Personen börjar kasta skräp överallt och kissa i muggar eftersom de är närmare sängen. Vi har alla varit den här personen, så det finns ingen plats för kritik, men lösningen är enkel.

Färre tallrikar.

Mitt i denna välordnade tillvaro som håller kaoset stången anländer så Clee, Cheryls chefers tjugoåriga dotter som behöver någonstans att bo medan hon söker skådespelarjobb. Cheryl lever ju ensam, så det säger sig självt att något sådant ska falla på hennes lott. Hon som varit längst i företaget också, och ”nästan är en i familjen”. Lockar cheferna.

Men Clee söker inte jobb. Hon ratar genast det lilla gästrum som Cheryl gjort i ordning och bosätter sig i vardagsrumssoffan. Hon duschar inte, hon ignorerar alla regler Cheryl sätter upp och hon uppträder hotfullt, till och med våldsamt. Och som om inte det vore nog för att rasera de bräckliga dammar Cheryl motat undan tillvarons kaos med blir Clee gravid och i det närmaste förskjuten av sina föräldrar.

Cheryl har plötsligt inte bara en aggressiv, illaluktande och kurvig tjugoåring på halsen, utan någon sorts … familj.

Från film och konstprojekt till litteratur har Miranda July en alldeles egen, omisskännlig ton. Ibland är det bästa man kan säga om henne att hon verkligen är originell. Hennes intriger och sätt att resonera liknar inte riktigt någon annans. Samtidigt finns en sida hos henne som inte riktigt slagit mig förrän nu, i romandebuten. Hon har stenkoll. Precis när jag börjar tro att romanen flippat helt så knyter hon ihop trådarna med superb lätthet och Cheryls och Clees oförutsägbara relation suger verkligen in mig.

Visst är det ganska skruvat, men på ett sätt som förhöjer det mänskliga, sårbara hos Julys karaktärer. De är tufsiga, egna och inte alltid precis lätta att tycka om. Men man gör det.