Recension

: Den svarta svanen
Den svarta svanen: Vad mycket osannolika händelser kan leda till Nassim Nicholas Taleb
2011
Bokförlaget Pontes
9/10

Snygg sågning av diverse vetenskaper

Utgiven 2011
ISBN 9789186536947
Sidor 461
Orginaltitel The Black Swan. The impact of the highly improbable
Översättare Margareta Marin

Om författaren

Foto: Sarah Josephine Taleb
Foto: Sarah Josephine Taleb

Nassim Nicholas Taleb, född 1960, är doktor i ekonomi och författare av de populärvetenskapliga böckerna Fooled by Randomness, The Black Swan, The Bed of Procrustes och Antifragile. Taleb är känd för sina teorier om osäkerhet och oväntade händelser, och hur individer och organisationer bör förhålla sig till dessa.

Sök efter boken

Nu under sommaren tog jag mig tid att läsa några av de böcker som ligger i topp på min läslista. Den svarta svanen har legat där sedan den kom i svensk översättning 2011. Eftersom den blivit så enormt upphaussad är jag ganska taggad inför läsningen. Nassim Nicholas Taleb betraktas som en av vår tids stora nytänkare. Den empiriska psykologen och Nobelpristagaren Daniel Kahneman talar om honom som att han har ”förändrat människors sätt att betrakta osäkerhet, särskilt på de finansiella marknaderna”.

Inledningsvis blir jag lite konfunderad av den raljanta tonen och Talebs kängor åt precis alla håll. Det känns lite värdsmästarvarning på honom och jag tänker i mitt stilla sinne att det måste vara outhärdligt att umgås med en sådan besserwisser. Människor är ju människor för tusan. Det går väl inte bara att bestämma helt plötsligt att nu ska vi bli helt rationella och förnuftiga. Men min misstänksamhet mot författaren försvinner ju längre in i boken jag kommer, för när jag får följa hans tankegångar från början till slut känns alla dessa kängor helt rätt placerade. Och nu vill jag inget hellre än att han ska sitta i mitt vardagsrum och prata om sina viktiga tankar.

En svart svan är en osannolik och oförutsägbar händelse som får stora och oöverblickbara konsekvenser. Typiska svarta svanar är terrorattentaten i USA den elfte september 2001 och jordbävningen i Japan 2011. Taleb vill i sin bok göra oss uppmärksamma på att dessa svarta svanar ständigt lurar bakom hörnet, och att en gör bäst i att vara medveten om dem. Alla svarta svanar kanske inte är så dramatiska som de ovan nämnda, men ändå. Blotta medvetenheten om dess eventuella existens kan dock förvandla dem till grå svanar. Det vill säga händelser som en på ett eller annat sätt har förberett sig mentalt för. En värsta-tänkbara-scenario-filosofi ungefär.

Taleb hatar gausskurvan. Han tål inte att ekonomer, prognosmakare och analytiker använder gausskurvan till precis allting. För att åskådliggöra sitt resonemang har han skapat två världar. Mediokristan och Extremistan. I Mediokristan är livet förutsägbart och stabilt. Det som mäts är längd, vikt och andra fysiska och biologiska företeelser. Det är där gausskurvan hör hemma. I Extremistan däremot kan vad som helst hända, det är här de svarta svanarna bor. En enda oförutsägbar variabel kan kullkasta en teori och göra gausskurvan fullständigt inadekvat. Trots detta beter sig den finansiella världen som om den globala ekonomin är stabil och förutsägbar, gör beräkningar hit och dit och använder matematiska formler. Mäter världen som om vi bodde i Mediokristan när vi i själva verket bor i Extremistan nu för tiden. Förkastligt enligt Taleb.

För det är den ekonomiska världen författaren är mest arg på. Han sågar Nobelpriset i ekonomi jäms med fotknölarna. Det är han i och för sig inte ensam om att göra, men han gör det med sådan uppriktig indignation att jag bara älskar det. De enda ekonomipristagare han inte hånar är Daniel Kahneman och Friedrich Hayek. Tvärtom anser han dessa två herrar vara stora tänkare.

Bland de få andra tänkare som åtnjuter Talebs respekt återfinner vi Karl Popper, Benoît Mandelbrot och Henri Poincaré. Och bara för att jag gillar Nassim Taleb så himla mycket känns det som att jag genast måste sätta mig ner och börja studera fraktaler och vetenskapsteori. Det är det han själv har gjort. Läst oändliga mängder litteratur i alla olika genrer. Sedan har han läst ännu lite till och funderat och jämfört. Tidigare använde jag ordet världsmästare, fast inte på ett bra sätt. Jag skulle efter att ha läst boken vilja påstå att han är det på riktigt. Världsmästare i praktisk filosofi.

Den svarta svanen är ett nöje att läsa. Läsaren utmanas att släppa inarbetade tankesätt och tänka nytt. Helt nytt. Jag blir även varse min egen dumstrut. Det känns förstås inget vidare, men när jag väl svalt förtreten känns det bara befriande att kasta den på skräphögen. Och trots allt får mitt personliga strutsande inte katastrofala globala konsekvenser, utan det är mest jag själv som blir lidande.

Kari Kapla

Publicerad: 2013-08-17 00:00 / Uppdaterad: 2013-08-24 02:33

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #5345

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?