Ny litteratur föds och växer inte bara på dammiga hårddiskar, i mörka skrivbordslådor eller bakom ensamma datorskärmar i ensamma rum. Tanken om det undangömda skrivna, författaren som sitter själv på kammaren, kan kanske snart komma att vara bara en kliché i en tid där en skrivande människa kan exponera och utveckla sina texter i forum där hen inte behöver vara ensam i sitt författande och har möjligt att skapa något kollektivt. Det handlar om allt från skrivarsajter och bloggar, till skrivarkollektiv och skrivarcirklar. I denna flod av forum tänker jag på tidskrifterna som något av en ihållande kärna. Gång på gång har tidskrifternas död utropats men ändå uppstår hela tiden nya, såväl nätbaserade som på papper.
Bland de nyare skrifterna att hålla koll på finns exempelvis nätbaserade Rymden, som är ett tvärkonceptuellt kulturmagasin som rymmer skönlitteratur, kritik, konst och ljud. Rymden är ett av de andningshål på nätet som blivit en daglig vana för mig. Här råder ett märkligt lugn över texterna, trots att sajten lever sida vid sida med sociala medier där nyheter och ord flödar och tuggas rasande snabbt. En annan skrift värd att nämnda är Const Litterary Preview (CLP), vars första nummer främst blivit omtalad på grund av debatten kring ett av sina bidrag – Lidija Praizovićs text om sina upplevelser från skrivarskolan Biskops Arnö. Const kallas i förordet för tidning, men är egentligen tjock som en bok och fylld av skönlitteratur av både etablerade och oetablerade författare. Det första numret har flera spännande bidrag, bland annat av Helena Granström och Tone Brorsson och håller hög kvalitet, men bortsett från den medföljande Biskops Arnö-debatten skiljer den sig inte nämnvärt från andra tidskrifter.
Två andra skrifter som jag har umgåtts med en del på sistone är FEL och deras nummer FEL 6, utgiven av FEL Förlag och Eremonaut II, som är en årssammanfattning av det som publicerats hos nätskriften Eremonaut under 2011. Det dessa både har gemensamt är att de bjuder på en brokig blandning text från oetablerade skribenter som gärna kan läsas i en följd för bästa kollektiva känsla. Det är utsnitt av skönlitteratur som görs mer levande tack vare sitt kompakta, samlade och bitvis oordnade format. I Eremonaut II trängs stroflyrik med kritik och prosastycken av en samling röster som egentligen inte tycks ha så mycket mer gemensamt än att de medverkat på samma nätsajt. Och förstås – skrivandet. Det finns en glädje och en integritet i den här skriften som jag gillar. En sorts bortvändhet och egensträvan gentemot den mer offentliga bokbranschen och litteraturvärlden. Detsamma gäller i FEL 6, där lekfulla och ibland smärtsamma bilder och illustrationer binder ihop texterna. Överlag är FEL 6 något mer sammahållen än Eremonaut II. Här verkar finnas en genomgående tanke om att allt ryms och att det mer än gärna får vara en aning…”fel”. Spana till exempel in den fiffiga baksidebilden med tusentals bakverk och uppmaningen ”Ge kroppen vad den tål!” tryckt över alltihop.
Att göra litteraturtidskrift är, vare sig den finns på nätet eller på papper, att skapa sammanhang. Det är sammanhang som ibland är lekfulla, ibland allvarliga och fortfarande högst nödvändiga för att den växande litteraturen ska få ha sina egna platser. Sammanhang jag gärna fortsätter ta del av.
Publicerad: 2012-10-15 00:00 / Uppdaterad: 2012-10-19 11:13
5 kommentarer
Dåligt att du inte nämner ichiifritzthekiller som publicerat så mycket bra
#
Tack för tipset! Såklart finns det mycket bra som inte nämns här.
#
Jag känner att jag måste lägga mig i, petimeter som jag är. Strängt taget är det så, att det finns en accepterad definiton på en nättidskrift, och den ska eg inte förväxlas med bloggar eller forum eller communityn osv. Ibland råder förvirring. En nättidskrift har utgivningsbevis utfärdat av Myndigheten för Radio och teve, och har ett sk ISSN-nummer. Uppfylls dessa kriterier, sorteras publikationen ifråga på bibliotek osv. Man ska också ha en regelbunden utgivning, en någorlunda klar profil, inriktning. Rymden (fö mkt intressant på många sätt) är en nystartad publikation, och jag antar att man därför kalalr den ”magasin”. Om man tittar i tryckta tidskrifter, hittar man lätt ISSN-numret i början, tillsammans med kontaktuppgifter osv.
#
Krönikan handlar ju om tidskrifter, så jag vill rätta till begreppen, och jag tror att Fritzthekiller är en blogg
#
Jag är medveten om att det finns en accepterad definition på nättidskrift(inte minst eftersom dagensbok.com också måste förhålla sig till den i olika sammanhang).
jag har dock inte varit så noga med begreppen, eftersom jag tycker att det viktigaste är att nämna sådant som är intressant. I rubriken står det tidskrift, därmed inte sagt att allt som nämns i texten måste kunna gå under det namnet.
#
Kommentera eller pinga (trackback).