Utgiven | 2012 |
---|---|
ISBN | 9789163869617 |
Sidor | 366 |
Orginaltitel | Rubinrot |
Översättare | Christine Bredenkamp |
Först utgiven | 2009 |
I Gwendolyns släkt finns det en väldigt speciell gen som gör att personen som bär den kan resa i tiden. Det är först efter den första tidresan som man kan spåra genen i personens blod. Vem i släkten som bär på förmågan att resa i tiden är därför uträknat av matematiker och fysiker sen hundratals år tillbaka. Gwendolyns kusin Charlotte är näst på tur att axla uppdraget. Hon har tränats i hela livet för att kunna klara sig i olika tidsåldrar, hon kan fäktas, rida, prata franska, latin och vet hur man uppför sig väl.
Men, snart visar det sig att det inte alls är Charlotte som bär på genen utan Gwendolyn. Helt plötsligt och utan förvarning kastas hon hundratals år bakåt i tiden, till släktens stora bestörtning. När det inte råder någon tvekan om att det verkligen är Gwendolyn öppnar sig en helt ny värld för henne. Det är en värld av stora släkthemligheter, konspirationsteorier och kärlek. En värld där det är omöjligt att veta vem som är vän och vem som är fiende.
Låter det avancerat? Det är det! Men alla intriger, konstiga släktband och små detaljer som hände för hundratals år sedan gör Rubinröd till en riktigt spännande historia som trots allt inte är ett dugg svår att hänga med i.
Gwendolyn är en helt vanlig 16-årig tjej, på samma gång som hon har en både udda och egen personlighet. Hennes bästa kompis Leslie är också en fantastisk karaktär som är den som håller huvudet kallt och tankarna klara när allting blir för mycket för Gwendolyn.
”Herregud, det här är ju helt sjukt, sade Leslie. Vi skulle ha fixat kniv eller pepparspray åt dig… Men vet du vad? Ta åtminstone med dig mobilen.”
Jag trippade fram i min klänning och kikade försiktigt ut genom korridoren. ”Tillbaka i tiden? Menar du att jag skulle kunna ringa därifrån?”
”Nej, nej! Men du kan ta bilder som kan hjälpa oss vidare. Åh, och jag skulle så gärna vilja ha en bild av den där Gideon. Med öron om det går. Öronen säger oerhört mycket om en människa. Framför allt örsnibbarna.”
Nu hördes steg utifrån. Jag drog försiktigt igen dörren. ”jag måste lägga på. Vi hörs, Leslie.”
”Var försiktig”, hann Leslie säga innan jag fällde ihop mobilen och lät den glida ner i urringningen. Det lilla hålrummet under min byst passade precis för en mobiltelefon. Undrar vad dåtidens damer gömde där egentligen? Små giftanpuller, en liten revolver, kärleksbrev…?
Självklart finns där en kärlekshistoria också, inte så att den är förutsägbar utan mer förutbestämd. Den bara finns där och ska vara där. För det finns såklart en kille också, med samma gen som Gwendolyn. Han heter Gideon, är erfaren på det här med tidsresor och tar sitt uppdrag på största allvar. Han är övertygad om vad som är det enda rätta när Gwendolyn gör entré, ifrågasätter och ställer allt på sin spets.
Rubinröd är den första delen av tre och egentligen händer det inte så mycket i boken. Men trots det sträckläser jag den. Språket är lätt att följa, Christine Bredenkamp har gjort ett strålande jobb med översättningen och jag läser som jag inte har läst sen jag var tonåring.
Trots att det aldrig riktigt hinner hetta till mellan huvudpersonerna i Rubinröd är det här en roman som det slår gnistor om och jag längtar efter fortsättningen!
Publicerad: 2012-08-29 00:00 / Uppdaterad: 2013-04-18 22:42
En kommentar
[...] En roman det slår gnistor om [...]
#
Kommentera eller pinga (trackback).