Denna roman handlar om Ön, ett okänt och isolerad stillahavsparadis, en gammal brittisk koloni som varit så gott som obetydlig för den brittiska regeringen. Men efter flera anmälningar om sexuella övergrepp mot minderåriga väcks ett nytt intresse och en grupp brittiska socialtjänstemän skickas till ön. Lundbergs roman om sexualitet och makt baseras på de händelser i den brittiska kolonin Pitcairn Islands år 2004 där ett antal män av öns befolkning fälldes för sexuella övergepp mot kvinnor, både vuxna och minderåriga.

Romanen är berättad utifrån två olika perspektiv, ett är utifrån den svenska läkaren Olivia som bott på ön sedan 25 år tillbaka, och det andra perspektivtet är utifrån Christian, en av de brittiska socialtjänstemännen. Genom Olivia och Christian får vi följa händelseutvecklingen på ön utifrån två olika synvinklar. Det är uppenbart att Lundberg använder både Olivia och Christian för att kunna prolematisera de sexuella övergrepp som romanen handlar om. Hon tar aldrig ställning i denna problematiska fråga, utan låter läsaren skaffa sig en egen uppfattning och visar att det är inte är helt oproblematiskt att tala om cementerande värderingar och sanning när det handlar om sexualitet och vad som är ett övergrepp.

Det mest intressanta med denna bok är att samtidigt som den diskuterar normalitet inom sexualiteten så problematiserar den även kolonialism och vilka typ av övergrepp som kan förekomma mellan en koloni och en kolonialmakt. I romanen nämns bland annat kärnvapensprängningarna i Stilla havet som i Ön blir en symbol för kolonialmaktens tidigare övergepp. I och med socialtjänstemännens ankomst blir dessa minnen av provspräningarna allt mer påtagliga när några personer utsända av den brittiska regeringen kommer tala om vad som får förekomma och vad som inte får det. Det hela handlar om en maktrelation som på samma sätt vid ett sexuellt övergepp har en förövare och ett underlägset offer. Lundberg låter även detta komma fram i karaktärernas tvivel och osäkerhet för vad som är rätt och fel, samtidigt som de ifrågasätter sin egen roll och funktion i situationen. Detta är mest tydligt hos Olivia, den svenska läkaren, som innan britternas ankomst upplever sig själv som en bland öborna men som efter britterans ankomst både blir betrakatad och allt mer känner sig som en västerlänning tillfälligt belägard på ön. Detta utlöser ett tvivel som berör både identitet och tillhörighet. Lundberg använder här ett berättartekniskt grepp där hon låter Olivias tvivel sammanfalla med att öns självbild sätts i gungning.

Ön är en intressant roman som belyser frågor om vad som är frihet och vad som är ett övergrepp. Att detta utselar sig på en ö långt som bort från så gott som allt gör historien än mer intressant eftersom ön både beskrivs som ett paradis i klassisk västerländsk tappning samtidigt som ön också presenteras som ett stängt samhälle där egna lagar skapas. Jag upplever att Lundberg verkligen lyckas med att diskutera sexualitet och frihet. Detta gör hon samtidigt som hon problematiserar hur man ska betrakta ett sexuellt övergrepp mot minderåriga i en kultur där ålder inte existerar på samma sätt som det gör i västvärldens minitiösa kontroll av födelsedata. Det som dock fattas är mer levande beskrivningar av karaktärerna som stundtals blir vaga och nästintill bristfälliga. Romanen hade även vunnit på att låta ämnet ta mer tid och utrymme för att skapa en ännu mer fruktbar diskussion i ämnet.