För några veckor sedan såg jag pjäsen Tribadernas natt på Klarascenen på Stockholms stadsteater. Den handlar om August Strindberg och hans konfliktfyllda relation till Siri von Essen. Pjäsen har visats under våren, men föreställningen gör nu ett uppehåll för att återigen spelas i augusti och september. Det är Thommy Berggren som har regisserat. Enbart det är en anledning att se pjäsen.

Jag såg pjäsen med en väninna, som inte varit så intresserad av August Strindberg, hans liv och verk. Men efter att hon sett Tribadernas natt, sa hon spontant, att pjäsen gjort henne mycket mer intresserad av Strindberg. Han blev levande. Ett av de bästa betyg en teaterföreställning kan få, tycker jag.

Dramat Tribadernas natt är skrivet av Per Olov Enquist. Det var med denna pjäs han debuterade som dramatiker, den första han någonsin skrivit. Året var 1975. Urpremiären ägde rum på Dramaten den 27 september samma år och det blev stor succé. Pjäsen blev även en internationell framgång och har översatts till mer än tjugo språk och spelats över hela världen.

Handlingen utspelar sig under en kväll på Dagmarteatern i Köpenhamn. Året är 1889, August Strindberg är 40 år gammal och ligger i skilsmässa med Siri von Essen. På teatern repeteras Strindbergs pjäs Den starkare. Det är Siri von Essen som ska spela huvudrollen. Pjäsen har bara två roller. Den andra rollen, som är stum, är också den en kvinnoroll och ska spelas av Marie David, en dansk skådespelerska, som är Siris nära vän. Det är några dagar kvar till urpremiären av pjäsen, och denna kväll ska Strindberg själv komma och lyssna på repetitionerna. Det är som bäddat för stor konflikt när Strindberg upptäcker vem Siris motspelerska är: Marie David, kvinnan han menar att Siri har haft ett förhållande med. Därav namnet på Enquists pjäs – tribad är ett gammalt ord för lesbisk kvinna.

Vid urpremiären av Tribadernas natt på Dramaten spelades Strindberg av Ernst-Hugo Järegård, Siri von Essen spelades av Anita Björk, Marie David av Lena Nyman och Viggo Schiwe (regissören) av Carl Billquist. Regissör var Per Verner-Carlsson. Pjäsen visades som TV-pjäs 1978.

I Stadsteaterns version spelas Strindberg av Shanti Roney, Siri von Essen av Marie Richardson, Marie David av Lina Englund och Viggo Schiwe av Richard Forsgren. Shanti Roney gör troligtvis en mindre karismatisk och explosiv Strindberg än vad Ernst-Hugo Järegård gjorde, kan man i alla fall gissa. Men förmodligen är Roneys gestaltning av Strindberg mer realistisk, i det inbundna och grubblande intryck han ger. Inom honom kokar en vrede, som han till viss del kontrollerar och kan trycka ner med bitande ironi och sarkasm. Ganska ofta går den stora ilskan ändå inte att hålla tillbaka.

Man kan säga att pjäsen ger en osminkad bild av Strindbergs konfliktfyllda sinnelag, kvinnohat och självömkan. Men man kan också tycka att pjäsen ger en överdriven bild av hur han var. Omöjligt är det att veta exakt hur Strindberg var och betedde sig. Pjäsen är trots temat rolig, publiken skrattar åt det absurda, åt de starka känslorna, åt Strindbergs överdrivna upprördhet, och man skrattar med kvinnorna. Man känner igen sig, eller man känner igen Strindbergs liv.

Tribadernas natt på Stockholms stadsteater har alltså regisserats av Thommy Berggren. Han verkar ha en nära relation till Strindberg, och han spelade honom i den nyligen, på nytt, visade TV-serien August Strindberg: Ett liv, från 1985, till vilken Per Olov Enquist skrev manus.

Thommy Berggren ville regissera en pjäs där Strindberg själv dyker upp, och i Tribadernas natt händer just detta. 2010 regisserade Berggren Harold Pinter-pjäsen Födelsedagskalaset på Stockholms stadsteater. I den hade Shanti Roney en roll, och Berggren upptäckte då att Roney var lik Strindberg till utseendet, och frågade honom om han ville spela författaren i Enquists pjäs.

Shanti Roney som Strindberg på Kulturhusets fasad

August Strindberg, 1879, Foto: C & I du Jardin
Ägare: Strindbergsmuseet

I en intervjufilm, som finns där pjäsen presenteras på Stockholms stadsteaters hemsida, berättar Thommy Berggren bland annat om hur han i en dröm träffade Strindberg på Strandvägen i Stockholm, utanför inredningsaffären Svenskt Tenn. Det hela handlade om en replik som Berggren sagt när han spelade Erik XIV i Strindbergs pjäs med samma namn. Repliken fanns inte i texten från början. Berggren var orolig för att Strindberg inte hade gillat detta påhitt.

Thommy Berggren är på ett rörande sätt fäst vid Strindberg. Intervjufilmen avslutas med att han tittar uppåt, som mot himlen, och säger:

Du vet vad jag menar, August! Du vet vad jag menar.