Utgiven | 2011 |
---|---|
ISBN | 9789186729004 |
Sidor | 284 |
Orginaltitel | Viata începe vineri |
Översättare | Jeana Jarlsbo |
Först utgiven | 2009 |
Den här boken känns som om den tillhör en genre som inte finns längre. Jag är inte tillräckligt litterärt bevandrad för att veta om den någonsin funnits, men har den gjort det så tror jag att många av dess romaner skrevs om och under det viktorianska tiden i London. Fast här handlar det om Bukarest.
Det är de sista dagarna på året 1897, och Bukarest är i den här boken ett myllrande mikrokosmos av människor och historier. På stans flera rivaliserande tidningar funderar man över skandaler i tiden: den politiskt vänstersinnade chefredaktören som dödats i en duell, den mystiska främlingen som dykt upp i skogen och verkar lätt förvirrad, den värdefulla ikon som försvunnit från en riven kyrka. Budpojken Nicu springer ärenden och besöker sin vän Jacques, doktorns son. Doktorns dotter Iulia skriver dagbok, läser Fåfängans marknad och har kärleksbekymmer. Doktorn själv fascineras av den nya uppfinningen röntgen, poliskonstapel Boerescu av den nya tekniken med fingeravtryck. Alla undrar de över framtiden – kommer man att kunna åka till månen? – och över vem som ska vinna nyårslotteriet.
I sitt förord beskriver Mircea Cartarescu Livet börjar på fredag som ”något som befinner sig bortom allt stridslarm”, och på bokmässan berättade författaren Ioana Pârvulescu hur förälskad hon är i just den här tidsperioden i historien. Man förstår det när man läser boken, den är en omsorgsfullt och väldigt kärleksfull bild av en stad och dess invånare, ingjuten i ett lätt romantiskt skimmer. Den skildrar medlemmar från fler olika samhällsklasser, men trots att den beskriver även umbäranden och svårigheter så finns här hela tiden en känsla av värme och, i brist på bättre ord, ombonadhet.
Det finns flera huvudpersoner och historien berättas ur flera olika perspektiv. Det är många namn, och det tar ett tag innan man hänger med utan att ständigt behöva bläddra tillbaka för att kolla vem det här var nu igen. En av de viktigaste karaktärerna är Iulia, en annan är Dan Cretu, den man som vaknar upp i ett Bukarest där han inte känner igen sig, där han är den ende som är slätrakad och inte bär hatt, den ende som inte vet hur man kysser en kvinna på handen på rätt sätt (munnen ska nudda handen vid långfingrets knoge) och den ende som inte har ordentliga galoscher. Samtidigt tycks han veta förvånansvärt mycket om framtiden. Hans historia är en av de många som vävs samman, och slutet på den är inte glasklart – i övrigt knyts saker och ting ihop väl, en del händelser får en drastisk förklaring, de flesta händelser en vardaglig.
På det hela taget skapar Livet börjar på fredag en behaglig atmosfär, en plats där man tycker om att vara, efter att man vant sig vid de många namnen och det lite aviga sättet att skriva på. Jag förstår varför Ioana Pârvulescu drömmer sig tillbaka till det här Bukarest.
Publicerad: 2011-10-12 00:00 / Uppdaterad: 2011-10-11 21:22
En kommentar
[...] mer: Adlibris, Bokus, 2244, SvD, Dagens bok, [...]
#
Kommentera eller pinga (trackback).