Utgiven | 2010 |
---|---|
ISBN | 9789100105938 |
Sidor | 175 |
Orginaltitel | Det er Ales, Andvake |
Översättare | Urban Andersson |
Med några få viktiga undantag förekommer inga punkter i Jon Fosses Det är Ales/Sömnlösa. Ändå är texten lätt att följa. Den väl avvägda rytmen och de ständigt återkommande fraserna drar en framåt. Man sträckläser boken.
Det är en bedrift av Fosse att få de täta textkvadraterna att sjunga med en sådan lätthet och luftighet. Trots att sången handlar om mörker. Mörker i det karga norska, arketypiska kustlandskapet, och mörker i människorna.
Men det finns hopp också. Ljus. Huvudpersonerna i de två berättelserna lyckas trots all jävlighet bevara sin mänskliga värdighet intakt. Som en av dem formulerar det för sig själv: ”allt blir mörkt och så flammar en låga till, så blir det mörkt igen, så flammar en låga till igen, men lite lägre nu, så blir det mörkt igen och så flammar en låga till ännu en gång”.
I första berättelsen, Det är Ales, sörjer en kvinna sin avlidna man Ales. För tjugo år sedan försvann han på havet. Nu återupplever hon den sista dagen. Hon ser sig själv i köket, hur hon pratar med honom, försöker övertala honom om att stanna hemma ikväll. Det är hård vind och vågorna är höga.
Samtidigt som hon i en slags mässande ritual – där samma enkla meningar går runt i det oändliga – frammanar det förflutna, exponeras ytterligare ett tidsplan. För länge sedan drunknade en annan Ales, en liten pojke, på samma plats som hennes man. Berättelsen växer nu till en komplex väv av olika verkligheter och medvetandenivåer. Det är dröm och vaka, liv och död, förflutet och nutid. Allting samlat i denna ensamma kvinna, en människospillra vars inre låga var gång den kvävs på nytt flammar upp.
Sömnlösa är en variation på berättelsen om Josef och Maria. Ett ungt par, Asle och Alida, lämnar sitt fattiga hem för att söka lyckan i stan (Bergen). Alida är gravid och Asle måste hitta ett jobb för att kunna försörja dem. Tyvärr verkar ingen vara beredd att erbjuda dem en sovplats. Omständigheterna skalar av alla möjligheter, och i slutändan finns bara en kvar: våldet, tvånget. Det handlar om den rena existensen.
Publicerad: 2010-09-07 00:00 / Uppdaterad: 2011-01-03 16:43
En kommentar
[...] “Med några få viktiga undantag förekommer inga punkter i Jon Fosses Det är Ales/Sömnlösa. Ändå är texten lätt att följa. Den väl avvägda rytmen och de ständigt återkommande fraserna drar en framåt. Man sträckläser boken…” Läs mer [...]
#
Kommentera eller pinga (trackback).