Kommentarer till Therese Bohman "Den drunknade"

Av: Lina Arvidsson

Lina Arvidsson — Thu, 09 Dec 2010 13:04:50 +0000

Jag tänkte faktiskt inte alls på att språket skulle vara dåligt. Tyckte att Bohman målade upp verkligheten så att jag kunde känna den, obarmhärtigt gled in i den utan val. Det har kanske delvis med närvaron att göra, men också med sättet att beskriva exempelvis blommor så att jag ser dem, nästan känner doften. Fast jag är helt kär i den här boken, jag kommer säga emot allt ni säger hihi! Är däremot glad att jag inte läste recensionen innan jag läste boken. Även om det var en bra recension tycker jag du avslöjar för mycket, eller kanske är det bara jag som gillar när man verkligen inte vet så mycket på förhand.

Av: Emelie Novotny

Emelie Novotny — Mon, 06 Sep 2010 08:34:40 +0000

jo. kanske så. jag är ju rätt känslig mot det som känns slitet. men jag tror faktiskt att den här boken kommer undan med det, för det ligger en sån närvaro i den. sådär att jag inte ville släppa den. och när den var slut började jag om från början igen.

Av: Maria Carlsson

Maria Carlsson — Sun, 05 Sep 2010 19:34:56 +0000

Snarare är det nog som så att jag inte har något emot klassiska bilder. Jag anser inte att man behöver hitta på nya sätt att gestalta saker på bara för att. Så länge som de gamla då de gamla fortfarande skapar assosiationer och fungerar i sitt sammanhang så fungerar de bra i min mening.

Av: Emelie Novotny

Emelie Novotny — Thu, 02 Sep 2010 09:34:54 +0000

nu har jag inte hunnit läsa så långt i boken än, men vet inte om jag håller med dig om att språket är så bra. visst skapas det stämning och känslor och scener som stannar tiden. men språket tycker jag många gånger använder sig av ganska nötta, klassiska bilder. bara på de första sidorna ”slår värmen emot som en vägg”, ”solen skiner fortfarande obarmhärtigt”, ”ligger himlen blå som en kupol”. men det kanske behövs för att skapa stämningen och berätta det som ska berättas?