Blodläget är ett rött stråk som går genom kalkstenen i stenbrottet. Det sades vara förstenat blod efter en strid mellan trollen och älvorna.

Per Mörner bor i en stuga vid kanten av stenbrottet och vid kanten av Alvaret. Hans ena dotter är svårt sjuk, hans pappa är en gammal porrkung som behöver sin sons hjälp. Per själv slits mellan att vara vid sin dotters sida, och behöva inse hur svårt sjuk hon faktiskt är, och att hjälpa sin pappa.

Faderns, porrkungens, hus och studio brinner ner och själv är pappan efter en stroke inte så behjälplig i att förklara vad som har hänt. Per Mörner börjar nysta i de fåtal spår han har, från sin pappas enstaviga meningar och gamla tidningar, för att försöka ta reda på vad som har hänt – eller kanske mest vem hans pappa egentligen var, och vilka de unga tjejerna som han fotograferade var.

Theorins tredje bok om Öland är på samma sätt en spänningsroman med övernaturliga inslag som de tidigare. Dock är de övernaturliga inslagen mer perifera och, tyvärr, även spänningen mindre. Det tar tid innan jag kommer in i boken, det tar lång tid innan själva mysteriet står klart för mig och när det gör det är inte lösningen så svår att lista ut.

Jag har alltid varit förtjust i just de övernaturliga inslagen i Johan Theorins böcker, och tycker att kombinationen spänningsroman och spökhistoria brukar vara synnerligen lyckad i hans händer. I Blodläge fångar mig dock bihandlingen med Per Mörners granne Vendela mer. Vendela är uppvuxen på Öland och är nu tillbaka med sin egocentriska skitstövel till man. Vendela är helt uppslukad av att möta älvorna på Alvaret, och be om deras hjälp. På samma sätt som hon bad om deras hjälp som barn – trots att konsekvensen av det blev förödande.

Sammantaget är Blodläge den svagaste av Johan Theorins böcker hittills. Ändå fullt läsvärd.