Förra sommaren lyssnade jag på Marguerite Duras bok Älskaren som ljudbok när jag målade i mitt kök. Eftersom jag inte är överförtjust i att kladda med färg var detta ett mycket bra sätt att låta mig själv distraheras. Språket var stundtals suggestivt och jag sögs in i den värld som Duras tecknar. Jag befann mig således bitvis i f.d. franska Indokina under förra sommaren, vilket var mycket välkommet.

Anteckningar från kriget är fyra anteckningsböcker som Duras skrev i under krigsåren men även något tidigare och senare. I dessa anteckningsböcker finns fragment och längre stycken till det som känns igen från flera av hennes romaner. Detta är alltså förlagor, studier och provkartor som vi som läsare får ta del av.

I boken finns bilder av vissa av anteckningsböckernas originalsidor. Här kan läsaren beskåda hur Duras handstil böljar fram över sidan, hur hon har ändrat, strukit över och antecknat i marginalen. Det ger en närhet men också en beundran inför skrivandets hårda arbete. För mycket skiljer sig från den Älskaren jag lyssnade till förra sommaren och de fragment, men även längre textstycken som finns i denna bok. Anteckningarna är mer självbiografiska men också mer plågsamma på ett sätt. Misshandel och utsatthet beskrivs mer naket här och berättarjaget, som får tros ligga ganska nära författarjaget, framstår som mycket ung och utlämnad till dem som har makt omkring henne. Likaså är kolonialismen starkt närvarande och de stora klasskillnader som råder mellan befolkningen i f.d. franska Indokina och de fransmän som styr landet men även inom gruppen fransmän. Dessa problematiker är mer direkta i denna text då den saknar känslan av att vara på plats på det sätt som sedan skrevs fram i Älskaren.

Dock är de avsnitt som berör mig mest de som sedan kommer att mynna ut i boken Smärtan. Jag har inte läst denna roman ännu och frågan är om jag kommer att göra det. De utdrag jag får via dessa anteckningsböcker ger mig kramp och svårt att andas. För hur kan väntan i krigsslutets dagar vara? Kan de vara något annat än mardrömslika, på väg mot fullständig hysteri? Mannen som deporterades för många månader sedan har inte hört av sig och nu befriar amerikanska styrkor läger efter läger i Tyskland. Kommer mannen hem? Lever han fortfarande? Paniken över att den berättarjaget väntar så obeskrivligt på ska dö i de sista skälvande minuterna av kriget gör mig illamående och smått apatisk. Det är en mycket stark och tydlig berättelse om vad krig innebär för de enskilda människor som är med. Att även denna berättelse kommer i fragment gör den både möjlig att läsa, då jag får en frist ibland, och mer skrämmande då den dyker upp igen vid en sidvändning och drar in mig i ångestens Paris i april 1945.

Jag gillar Anteckningar från kriget. Det är en snygg bok som ger inblick i Duras författarskap från en ny vinkel. Översättningen är gjort av fyra olika översättare och är ett samarbete mellan översättarseminariet vid Södertörns högskola, vilket fungerar väl. De fyra olika översättarna har inte distinkta olikheter och de olika delarna bryter inte av från varandra. Bokens sammansättning av de olika textdelarna ger stundtals en fragmenterad känsla men detta är inte alls alltid negativt då de olika textdelarna ibland flyter in varandra och därmed skapar flera lager som ger mer än de tar.