Det säger kanske sig självt att när Vertigo förlag börjar ge ut avhandlingar så är det inte vilka avhandlingar som helst. Nummer 001 i förlagets nya serie Vertigo Akademika är litteraturvetaren Magnus Ulléns Bara för dig. Pornografi, konsumtion, berättande. Kanske låter det en smula obskyrt? Det är det minst av allt.

Ullén diskuterar nämligen porren både som företeelse i sin egen rätt och som möjligt symptom. Han ger en grundläggande överblick och analys av pornografins historia och berättande som i sig är både intressant och underhållande. Han belyser porren ur idéhistoriska, produktionstekniska, genusteoretiska, bokhistoriska och berättartekniska perspektiv; han diskuterar den falliska blicken och vad som egentligen kännetecknar pornografin.

Ur detta vaskar han så fram ett slags pornografins aktiva ingrediens, som han kallar pornograficitet. Det är pornografins antiberättande – det utopiska här och nu, där tolkning, orsaker och konsekvenser för en stund är utsuddade. Där bara lusten och det direkta tilltalet – ”jag finns här för just dig” – existerar. Detta drag menar han sedan genomsyrar hela vårt samhälle; det finns inte bara i porr utan lika mycket i reklam och konsumtionsdyrkan. Vi köper inte saker, vi köper löftet om omedelbar tillfredställelse. Pornograficitet.

Det sägs ofta att utopiernas tid är förbi. Sedan andra världskriget råder dystopiernas herravälde och klimathotets era lovar inga ändringar på den fronten. Det Ullén beskriver skulle alltså vara det närmaste vi kommer utopin i det tidiga tjugoförsta århundradet: shoppingögonblickets löfte om konsekvensbefriad tillfredställe. Och det är förstås en ohållbar utopi, en som bär på sin egen undergång. En dystopi i vardande, helt enkelt.

Från en hel genre till kritik av hela det moderna samhället – Bara för dig greppar som synes efter en hel del. En och annan nyans försvinner förstås i processen, men vinsterna är onekligen större. Här finns nästan oändligt med fenomen att fundera vidare över, från världsbilder till berättande, från nätporr till dokusåpor, från 1700-talets politiska pornografi till 1800-talets onanihysteri. Inte mycket är skrivet i sten när det gäller människor, vare sig hur vi lever eller ligger. Mycket skulle kunna vara annorlunda, om vi vill.

Det är väl också poängen med både utopier och dystopier – att vi måste ha något att jämföra med. Hur ska vi annars kunna veta om vi lever i den bästa av världar eller ej?