Ungernupproret 1956. Berättelsen om det lilla folkets kamp mot den starka stalinismen har blivit en symbol för berättelsen om hela förra århundradet; människors förhoppningar krossade av stora stater och supermakter. Hösten -56 var ett tillfälle då historien stod och vägde, den lilla studentdemonstrationen i Budapest kunde bli ett lysande exempel för alla folk i hela östblocket. Nu blev det inte så. Sovjetunionens svar var brutalt, 2 500 ungrare dödades – 200 000 flydde till väst. Men legenden blev stark. Symbolen levde vidare.

Därför kan man bli provocerad av att huvudpersonen i Den engelska flaggan flyr undan sin samtid, distanserar sig och vägrar identifiera sig med det historiska händelseförloppet. Med en lakonisk ton och en hopplöshet maskerad till cynism tecknar Imre Kertész perspektivet hos en ung man på vägen från andra världskrigets slut till det ungerska upproret 1956. Ingenting i detta land, i denna tid, under dessa förhållanden är värt att ta på allvar. Den unge journalisten i Budapest låter sig inte vara bara ännu ett exempel på 1900-talets många individuella tragedier i skuggan av de nationella katastroferna. Höjdpunkten är inte när stridsvagnarna rullar fram på de ödelagda gatorna och gör slut på ungrarnas korta respit. Det viktigaste i denna tunna bok är vad som sker i den inre världen. Kertész resonerar, intellektualiserar, redogör för litterära texter och låter läsaren bara i sprickorna av sin täta prosa skymta den allomfattande Diktaturen. Förtrycket. Revolten. Stalinismens svar. Den engelska flaggan handlar om individuell själslig överlevnad, någonting som är mycket svårare att formulera än berättelsen om den fria nationens heroiska men hopplösa kamp. Men minst lika viktig.

Samtidigt måste den unge mannen förhålla sig till samtiden, i flykten från den blottläggs den stora smärtan i att leva detta liv utan frihet. Bokens kanske viktigaste parti är då huvudpersonen upptäcker Richard Wagners Valkyrian. För honom blir det en stor tröst att konstens värld kan existera även i "katastrofens värld". För konstens värld kan han älska, "den andra måste jag stå ut med". I Imre Kertész författarskap finns de stora kollektiva upplevelserna, om inte på ytan, så åtminstone alltid i bakgrunden. Trots det har han aldrig låtit de inre striderna bli litterära offer för de mänskliga omvälvningar som påverkat miljoner. Den engelska flaggan är inte lättläst (och den tål att läsas två gånger) men i sin omständighet bär den på stor kunskap om yttre och inre frihetssökande.