Utgiven | 2007 |
---|---|
ISBN | 9789185453658 |
Sidor | 602 |
Orginaltitel | How to make love like a porn star |
Översättare | Niclas Nilsson |
Först utgiven | 2004 |
Medförfattare | Neil Strauss |
Jag kollade snabbt in på Akademibokhandeln på Odenplan i Stockholm för att se om jag kunde hitta något intressant att läsa, men visste inte riktigt vad jag var sugen på. Jag hade lite bråttom eftersom jag skulle till skolan, och skulle just ta mig själv i kragen och gå, då jag fick syn på en rosa bok stående i biografihyllan. Boken stack ut lite från resten av böckerna, så jag gick fram och bläddrade lite i den. Att älska som en porrstjärna var titeln och jag kände någon sorts drift (antagligen en manlig sådan) att läsa den. Jag tyckte på något vis att det kändes lite pinsamt att gå fram och betala den i kassan, men sagt och gjort, plötsligt fanns den i min ägo och när jag kom hem började jag läsa.
Ni tänker antagligen ”Han ljuger!” nu, men jag är faktiskt ärlig när jag berättar att jag aldrig sett någon film som världens största porrstjärna medverkat i. Porrfilm har faktiskt aldrig känns angeläget och intressant i mitt tycke. Ändå var det någonting som fick mig vilja läsa berättelsen om Jenna Jameson. Oavsett vad jag tycker om porrindustrin, så är det ju ett intressant val – och kanske ännu intressantare hur man går till väga för att bli så känd som Jenna Jameson i själva verket blev.
Jag läser väldigt mycket på bussar och tåg, och en dag märkte jag att en kvinna bredvid mig på bussen blängde lite surt och sneglade mot min bok. Jag hade just bytt sida till ett uppslag där Jenna står på alla fyra alldeles naken och ”pullar” sig själv, verkligen drar i sina rosa blygdläppar. Jag insåg snabbt att detta kanske inte passade sig som färdlektyr. I fortsättningen läste jag den hemma på mitt rum. Kvinnan på bussen trodde antagligen att jag satt och bläddrade i en porrtidning.
Boken börjar väldigt bra, redan i prologen är jag fast och kastas på ett snyggt sätt rakt in i handlingen. Det är svårt att inte läsa vidare eftersom man blir så intresserad av vad som har hänt (en kvinna har hittats död). Men här slutar ungefär allt bra med denna biografi. Jag börjar snabbt bli irriterad på spökskrivaren Neil Strauss enkla och ofta tråkiga språk. Visst är han rak på sak (därav meningen att detta är en ovanligt naken biografi) men språket känns fattigt och slarvigt; för enkelt, med andra ord.
Jennas livshistoria är en stark och sorglig historia, men under läsningens gång vill jag veta mer om hennes känslor, hur hon tänkte och kände i olika situationer som var avgörande för hela hennes liv. Istället sätts fokus (naturligtvis) på sex och snusk, och när jag bläddrar genom dessa sidor känns det som om jag lika gärna kunde ha köpt just en porrtidning. Vid flera tillfällen funderar jag på att sluta läsa helt och hållet, till exempel då det som en ”rolig detalj” kommer in serier i bokens handling, för att gestalta saker och ting i Jennas tillvaro. Men istället för att vara just en rolig detalj känns det löjligt och dumt. Jag vill läsa en biografi om Jenna Jamesons liv, inte Aftonbladets Plus-bilaga.
Jag har läst ”en förtvivlat otäck, ärlig och vansinnigt vacker självbiografi” kan jag läsa på baksidan, men jag vet inte vad det där vackra kommer ifrån. Otäck och ärlig, absolut, men jag kan inte riktigt förstå vad som är så vackert i denna hemska historia om en osäker tjej som blir våldtagen i ung ålder, har stora familjeproblem och spelar in porrfilm för att hämnas på sin otrogna kille – vilket får henne in i sexbranschen. Jag tycker att hela boken är otroligt sorglig och mår ofta dåligt under läsandets gång. Det är så oerhört synd om denna tjej och ingenting känns speciellt roligt, inte ens episoden när hon träffar Marilyn Manson och Billy Corgan som jag hade sett fram emot att läsa om. Det tråkiga språket, det dåliga upplägget, de ”roliga” serierna, nej, denna biografi håller inte måttet alls, utan hör till en av de absolut sämsta böcker jag läst på länge.
Neil Strauss skriver om saker som de flesta är intresserade och fascinerade av, som droger, sex och relationer. I den här boken skriver han hundratals gånger om hur Jenna har vilt sex med olika kvinnor och den genomsnittlige Plus-läsaren runkar väl tills han får träningsverk. I tidigare boken Spelet förklarar han spelet kring att ragga upp tjejer (porrstjärnor, strippor och så kallade tiopoängare, helst), vilket visar vilken vriden syn han har på kvinnor, och den blev naturligtvis också en försäljningssuccé. Det jag vill få sagt är att Neil Strauss kan vara den onödigaste författaren vi har idag, och han bevisar att framgång och begåvning inte alltid går hand i hand.
Publicerad: 2008-07-26 00:00 / Uppdaterad: 2010-01-15 11:33
9 kommentarer
Boken må vara dålig men recensionen skulle lika gärna kunna vara skriven av The Office-karaktären David Brent..
#
Snacka om att använda en recension för att framställa sig själv som superkorrekt.
#
Äh, va fan. Hur skulle ni ha skrivit recensionen då? Grabben är ju fan bara 20 år och jag tyckte det var en reko recension. Han kanske är "superkorrekt" och David Brent är även han en ganska skön kille. Tänker inte läsa boken.
#
Jag tycker boken är välskriven och, om man är lite open-minded, väldigt intressant. Den ruskade om min syn på porrbranschen och de människor som befolkar den. Dock är det väldigt tydligt att den bild av JJ som släpps ut i boken är mycket medvetet kontrollerad och en ytterligare del i ett varumärkesbyggande.
#
Tack för kommentarerna!Jag skulle dock aldrig försöka påstå att jag är superkorrekt, ville bara skriva en bra recension på en bok jag inte tyckte var överdrivet bra. För övrigt är jag ett stort fan av David Brent. / Jonatan
#
Snusk.. haha! Det bästa i recensionen var definitivt hur du reagera på bussdamens reaktion. Det är sånna tillfällen man ska flärpa upp boken blinka till pryda damen och säga, – har du fått en ordentlig titt nu? Fast det funkar väl inte när man är lika pryd själv. Känns som att du missa poängen med boken, hennes mening är väl att man inte bör tycka synd om henne. Vad man än tycker om porrbranchen känns det rätt konstigt att tycka synd om någon som så totalt har klättrat sig upp i en mansdomninerande och kvinnoutnyttjande branch och satt sig i en position där hon själv styr över allt. Det slutar aldrig att facinera mig hur olika människors uppfattningar kan vara. Att en del inte verkar kunna förstå att val som skulle vara dåligt för en själv är bra för någon annan. Därför tyckte jag om att läsa boken, att läsa om någon som valt att leva ett så totalt olikt liv än en själv, att få lite självdistans och inse det onödiga i att dömma andra för vad man själv tycker är dåliga val. För övrigt har jag inget problem med Neil Strauss, läste iof boken på engelska.
#
Håller med de tidigare kommentarerna om att du framställer dig själv som PK i recensionen. Synd, för den blir väldigt trångsynt och tråkig då…
För övrigt tycker jag att du ska läsa "The game" innan du slänger ur dig åsikter om den. Det låter ironiskt nog som att du citerar Aftonbladet Plus. Hint: "The game" är skönlitteratur, inte en intruktionsmanual…
#
Adz> Nej Adz, The Game är inte skönlitteratur.
#
[…] ”Jag kollade snabbt in på Akademibokhandeln på Odenplan i Stockholm för att se om jag kunde hitta något intressant att läsa, men visste inte riktigt vad jag var sugen på. Jag hade lite bråttom eftersom jag skulle till skolan, och skulle just ta mig själv i kragen och gå, då jag fick syn på en rosa bok stående i biografihyllan…” Läs mer […]
#
Kommentera eller pinga (trackback).